Anti-mode? del 2

Har igen hittat några härliga sjuttiotalskonvolut med hämningslösa klädkreationer.
Kolla in Rolf Lennartz (givetvis med z), Bosses Team och Kinds här nedan.
Någon gång på sjuttiotalet var det här hetaste dansbandsmode.
Ett mode som krävde en del mod, humor och självironi.
Pretentiöst är väl inte det första ord man tänker på.
Snarare är det med dagens ögon så fel att det nästan blir rätt.
Och himla kul.
Det är ju inget fel på konvolut som skapar glädje, tvärtom.
Men man undrar ju vem som skulle uppträda i de här scenkläderna i dag,
om det inte handlar om buskis, förstås.
Allt var inte bättre förr, men ibland lite roligare.
Go Kinds, Bosses Team och Rolf Lennartz!

Kulturfrågan Kontrapunkt

Såg en SVT-repris av frågesport-programmet Kulturfrågan Kontrapunkt på Yle Fem i dag.
Det gillar jag.
Kontrapunkt är ett frågesport-program jag sett tidigare och gärna följer.
Kommer ihåg när den ursprungliga Kulturfrågan Kontrapunkt sändes, "a long time ago", som en samnordisk TV-frågetävling om klassisk musik 1964-1998. Först hette det Kulturfrågan (före min tid) och senare Kontrapunkt. De tävlande då Finland vann tävlingen 1998 var Kari Rydman, Ann-Kristin Schevelew och en ung Mats Liljeroos, med häpnadsväckande kunskap om klassisk musik.
Kulturfrågan Kontrapunkt är en uppgraderad och moderniserad svensk version, anpassad för 2017 års publik, men det är fortfarande en rakbladsvass intellektuell frågesport där ledande experter tävlar mot varandra, och bjuder på sig själva. Och jag som tittare roas, utmanas och lär  mig nya detaljer om kulturhistorien, litteratur, konst, musik...
Tematiken är bred (hela kulturhistorien) och frågesport-konceptet tidsanpassat, men jag hade inte ens trott att den här typens intellektuella frågesport skulle återuppstå i dagens ytfixerade mediaklimat, där allt fler internationella programkoncept sänds ut i identiska nationella versioner och det klassiska öknamnet "dumburk" börjar kännas lite för relevant.
Tack, SVT, för Kulturfrågan Kontrapunkt.
Och Yle Fem för en repris som jag annars hade missat.

Yle Teema och FST

Från nästa vecka delar kanalerna Yle Teema och Yle Fem (FST) på kanalplats fem.
Tyvärr blir Yles utbud sannolikt sämre på kuppen.
Yle Teema har ju varit Yles bästa kvalitetskanal, med mängder av intressanta dokumentärfilmer, konsertupptagningar och spelfilmer från världens olika hörn.
Yle Teema har fyllt sin plats, och en hel kanalplats, med i huvudsak kvalitet.
FST Fem har däremot inte hittills klarat av att fylla sin kanalplats lika väl, utan kört med långa sändningsuppehåll och irriterande ofta samtidig dubblering med SVT:s utbud (för dem som även ser SVT).
För FST kan kombinationen med Yle Teema därför ha vissa fördelar, men den stora nackdelen är att en hel Yle-kanals finlandssvenska och nordiska profil försvinner. Det blir en sorts tillbakagång till tiden före FST Fem.
Yle Teema kan i sin tur nästan bara förlora i kvalitet på att dela kanalplats eftersom kanalen redan har ett brett, högklassigt utbud, om än också Teema lider av för långa sändningsuppehåll.
Prime time kommer utbudet att krocka och helhetsutbudet försämras av reformen. Dag- och sen kvällstid kunde FST och Teema däremot stöda varandra. Om den gemensamma kanalen väsentligt minskar tiden med sändningsuppehåll och fyller den med kvalitet kan det bli en lyckad helhet.
Få se hur det går.
Den uppenbara risken är att vi Yle-skattebetalande finländare härefter får färre dokumentärer av världsklass, färre intressanta konserter, färre högklassiga kulturprogram, färre nordiska och finlandsvenska produktioner och ett smalare (också geografiskt) utbud spelfilmer i Yle-utbudet.
Trist.
Trist av ett Yle som ju redan tidigare har förlorat så mycket trovärdighet under Atte Jääskeläinens nyhetsledning.

Stockholm i våra tankar

Fruktansvärt.
Skamligt.
Och fegt.
Det är bara några ord för vad jag känner över dådet i Stockholm igår.
4 döda och 15 skadade, vanliga, civila människor.
En gärningsman körde upp på Drottninggatan med lastbil, med målet att skada och döda civila, oskyldiga, vanliga människor.
Sverige är skakat.
Tankarna går nu förstås till de oskyldiga drabbade och deras närstående.
Världen har också reagerat.
Till exempel släcktes Eiffeltornets belysning ner i fem minuter för att hedra offren i Sverige.
Finländarna känner starkt med svenskarna nu. Åhléns, Drottninggatan och Stockholm City är också mycket välkända platser för oss, för mig.
Svenska medier talar retoriskt om attacken mot Sverige. Men det här är samtidigt det senaste av flera attentat och terrordåd i Europa under de senaste åren. Berlin, Paris, Nice, London, St Petersburg…
I kommentarerna är svenska politiker, kommentatorer och vanligt folk överens om att dådet inte ska få förändra Stockholm och det svenska samhället.
Det är en viktig markering.
Terrordåd vill åstadkomma ett hårdare samhällsklimat, och i förlängningen stänga ett öppet civilsamhälle.
Förebyggande verksamhet - som att minska utanförskap, fattigdom och segregering - blir därför allt viktigare lokalt, nationellt, globalt.