I går, den 6 december 2017, firade republiken Finland sina första hundra år.
Varma Gratulationer, Finland, vårt land.
Ett stämningsfullt jubileum.
Ett värdigt firande snarare än party-party.
Vi finländare firar Finland 100 både med allvar och glädje.
En kul grej var alla hälsningar från när och fjärr, från statsöverhuvud, utlandsfinländare, Finlandsvänner och celebriteter. Av dem minns jag särskilt författaren Dan Browns hälsning att han planerar att ha med Helsingfors i en kommande bok.
Det ser jag fram emot.
Tyvärr firades jubileet i en tid när republiken leds av den kanske minst trovärdiga regeringen i republikens historia. Regeringen Sipilä verkar ständigt vara på kollisionskurs med grundlagen. Fem (!) ministrar ingår i en blå grupp som stöds av drygt en (!) procent av folket. Sånt brukar bara vara möjligt i så kallade bananrepubliker.
Rå maktpolitik och synen att ändamålen helgar medlen florerar, konstitutionen, samhällets grundfördrag, ifrågasätts och/eller utmanas. Det tvåspråkiga Finland riskerar nedmontering och samhällsklyftorna fördjupas.
Det blir lite ironiskt att parollen för hundraårsjubileet var "Tillsammans".
Men för en dag, en kväll, var det skäl att tänka på hela självständighetstiden, inte bara på regeringen Sipilä. Och då finns det mycket att fira,
tillsammans.
När finska folket fick välja tv-program för självständighetsdagen var det såklart hockey-VM 1995 och Kung Litmanen som sändes och, precis som varje år, Okänd soldat. Edvin Laines originalversion på självständighetsdagen och Rauni Mollbergs alternativa version dagen innan. Den tredje, nu bioaktuella, versionen lär hittills ha setts av omkring 10 procent av Finlands befolkning. Okänd soldat säger en del om den finländska folksjälen, onekligen. Och minner om att Finland minns sin historia, sitt "kovia kokenut kansa", hårt prövade folk och värdesätter krigsveteraner.
Sisu och sauna, idrottshjältar och tekniska innovatörer, Sibelius, Nightwish, världsberömda dirigenter och "Ganes".
I Vasa firades republikens första 100 år lugnt, varmt och högstämt, glatt och trivsamt.
Med bland annat traditionell sång på Salutorget,
på ett nästan fullt salutorg.
Och då, med mycket folk, är Vasas stora torg imponerande.
Vasa sångargille och Pohjan Miehet bjöd tillsammans på traditionell tvåspråkig konsert, som vanligt, men ändå litet mera. Och i år med en särskilt väl framförd Finlandia som kvällens höjdpunkt.
Värdigt, stämningsfullt, vackert.
Finland har så mycket att vara stolt över under republikens första hundra år.
Ett gott land, vårt land.
I dag var den första dagen på republikens följande århundrade.
Låt oss börja det tillsammans.
