Om några timmar lämnar Storbritannien EU.
Brexit Day är här.
En mörk dag för Europa.
Och en långt mörkare dag för Storbritannien.
Sannolikt blir det här också startskottet för en utveckling till Lillbritannien.
Skottarna kommer sannolikt att rösta för EU och hoppas lämna unionen.
Det är inte omöjligt att Wales i så fall följer.
Och frågan är hur länge gränsen mellan Nordirland och Irland bibehålls när det också är gränsen till EU.
Storbritannien har inte fattat att de redan är ett Lillbritannien.
Som dessutom kan bli betydligt mindre.
Så det är britterna och inte EU som kommer att förlora mest på brexit.
Ekonomisk nedgång. Social nedrustning.
Finansaktörer och stora ekonomiska värden har redan lämnat London och UK, tusentals utlandsbritter har sökt nya medborgarskap.
Europas svar på Donald Trump, Boris Johnson, kommer att bli ihågkommen.
Sannolikt mest för att han driver Storbritannien bakåt,
men det blir inte en återgång till stormaktstiden.
Storbritannien under Johnson kommer sannolikt att befästas som Lillbritannien, mindre, svagare och mera utsatt än tidigare.
Det är otroligt trist.
Jag är en stor Londonvän och gillar att besöka Storbritannien.
Det kommer att bli mycket besvärligare hädanefter, för att inte tala om besvären för dem som vill bo och verka där. Skottarna har redan talat för ett referendum om självständighet. Den omröstningen lär de europavänliga skottarna i så fall vinna.
Storbritannien hör till mitt Europa. Alla britter jag känner föredrar också att vara en del av Europa.
Boris Johnson driver landet till att bli en gudsförgäten ögrupp, helt beroende av amerikanska ynnester.
Trist, tråkigt och så urbota dumt.
Brexit Day,
such a sad and stupid day.
Great Britain on the road to become Little Britain.
