Undantagstillstånd

Det känns onekligen som ett extremläge.
Och det är det.
Regeringen tar beredskapslagen i bruk och gör det med ett synnerligen långtgående åtgärdspaket.
I praktiken stannas Finland upp.
Det råder undantagstillstånd.
För första gången tas en beredskapslag i bruk.
Och hittills har faktiskt endast en person hamnat i intensivvård på grund av coronaviruset och ingen, lyckligtvis, ännu dött i Finland.
Alla skolor, universitet, gymnasier, yrkeshögskolor stängs, men ändå kommer studentskrivningarna att hållas. Ur smittosynvinkel låter det, minst sagt, inkonsekvent.
Hela samhället stannas upp, det mesta vi vant oss med ställs in och stängs.
Är läget faktiskt så allvarligt att ett så långt gående bruk av beredskapslagens åtgärdsarsenal är motiverat?
Det vet vi först när den här vårens verksamhet analyseras.
Hittills verkar Finland ha gjort mycket rätt och lyckats begränsa corona-epidemins verkningar.
Det viktigaste just nu är att minska riskerna för våldsam spridning av viruset och förhindra dödsfall.
Men klart är att följderna kommer att bli gigantiska. Att snart sagt all verksamhet i landet begränsas utan den allra nödvändigaste kommer att leda till en ny lama. Uppsägningar och konkurser kommer att följa och vi ser redan stora permitteringsbeslut. Hur allvarlig krisen och de ekonomiska konsekvenserna blir kan man ännu inte ens ana. Men klart är att konsekvenserna blir dyra och svåra.
Vissa tror att följderna av den ekonomiska krisen kan bli ännu värre än följderna av pandemin.
Nu testas ländernas krisberedskap, så också Finlands.
Många år av nedskärningar av välfärdssamhället sätter redan sina spår. Nedläggningar av många bäddavdelningar kan nu visa sig vara precis så kortsiktiga och aningslösa som befarats. Just in time kan i kris visa sig bli just without, period. Och så vidare.
Och för ensamma ökar isolering och panik riskerna för bland annat depressioner och missbruk. I dysfunktionella familjer kan isolering hemma bli outhärdligt. Utmaningarna är enorma.
Samhället kommer att ha många lärdomar att dra av hur man bemötte coronakrisen. Den första gång en beredskapslag tas i bruk i Finland.
En historisk dag. Men också en sorglig dag.
Samhället stannas upp, gränserna stängs.
Dramatiskt, även om det sker med de bästa avsikter, att bromsa corona-pandemin.
Vi ser också mycket som kan visa sig vara activity without achievement, aktivitet istället för framsteg. Åtgärder som ska signalera politisk handlingskraft men kanske inte ger motsvarande positiva medicinska resultat.
Det är naturligtvis självklart att agera resolut, att försöka stävja viruspandemin innan den inte går att kontrollera och innan epidemin överskrider vårdens möjligheter.
Om det råder inget tvivel.
Men sedan, efter krisen, bör man också sakligt utvärdera krisberedskapen och satsa på buffertar som man monterat ner fram till idag. Under krisen gäller för oss alla att använda sunt bondförnuft, omdöme och god (hand)hygien.
Att stängs gränser inom EU och återgå till en inskränkt nationalistisk syn att bara de egna medborgarna är önskvärda medan alla andra är en risk minskar inte nödvändigtvis smittan men ökar med säkerhet misstroendet mellan grannländer.
Jag tänker till exempel på Öresundsregionen i Norden, en gränsöverskridande stadsregion, sannolikt Nordens mest intressanta urbana hörn. Men sedan stänger Danmark ensidigt den nordiska gränsen till Sverige, stoppar bland annat möjligheterna för urbanregionens svenskar att använda Kastrup flygplats. Signalen om återgång till ensidig nationalism från gemensam stadsregion, det kommer att drabba förtroendet inom urbanregionen, sannolikt för en mycket längre tid än själva coronakrisen.
Kontentan är att man bör ta situationen på allvar och agera därefter, med försiktighet, god hygien och omdöme och följa de bestämmelser och rekommendationer som gäller.
Förtroendet för regeringen Marin är starkt.
Men vi kan inte heller glömma att även följderna av undantagstillståndet kommer att bli dramatiska och långvariga. Efter corona kommer samhället att vakna till en ekonomisk kris, småföretagen behöver hjälp, de enskilda, frilansare i olika branscher som nu står helt utan uppdrag, uppsagda, permitterade, konkursutsatta... Samtidigt har vi redan i Sverige sett ett exempel på hur bank- och finanssektorn tänker, de vill betala ut stora bonusar. När ekonomin nu kommer att stödas av ansvarsfulla regeringar, med många miljarder, bör det stödet uttryckligen riktas till behövliga ändamål som stävjar den ekonomiska krisen, inte till finanssektorns eviga ansvarslösa bonuspaket. Men utan tillräcklig reglering, kontroll och styrning går skattebetalarnas stödpaket alltför ofta just till giriga bonuspaket.
De stängda gränsernas Europa kan också bli en vändpunkt till ett mera stängt och nationalistiskt Europa.
Det finns ingen god och enkel lösning just nu.
Nu mäter vi både människornas och samhällets motståndskraft.
Vi måste alla hjälpas åt. Tillsammans.
Finland och den nordiska välfärdsmodellen är en god utgångspunkt för att klara krisen.
Vi ser tydligt nu att den nordiska modellen behövs i framtiden och inte får nedmonteras.
Kortsiktiga och omfattande inbesparingar i välfärden under de senaste decenniernas regeringar blir nu oerhört kostsamma. Girig vinstmaximering och kortsiktiga kostnadsinbesparingar utan marginaler skapar ett mycket sårbart samhälle i kris.
Minns det.
Också efter krisen.
Idag, denna historiska dag i Finland, med undantagstillstånd utlyst och ett långt åtgärdspaket för det finska samhället antaget med stöd i beredskapslagen, den kommer vi säkert att minnas.
Den dagen bör vi också minnas.
Nu testas samhällsbygget och krisberedskapen.
Nu gäller det att tillsammans bemöta den här krisen, dra lärdomar, och sedan bygga ett samhälle som står ännu bättre rustat för framtida kriser.
Tänk positivt. Och minns den gamla klyschan, efter regn kommer sol.
Låt oss bygga ett bättre, mera hållbart och mera inkluderande samhälle efter att vi nu har påmints om riskerna med motsatsen.