Pinsamt, Melodifestivalen.
Finländska Cha-Cha-Cha förlorade mot svenska Loreen i Eurovision Song Contest, trots 18 tolvpoängare från olika nationella publikomröstningar mot noll tolvor för Loreen (!). Men Loreen vann på grund av en överlägsen andel av juryrösterna. Musikindustrins representanter och Eurovisionseliten fick önskat resultat. Sverige får nu ordna Melodifestivalen nästa år, 50 efter att Abba segrade (who cares?). Fem jurymedlemmar per land slog ut publikens röster, men hos den breda publiken segrade Finland. Käärijä fick det näst högsta poängtalet av publikens röster genom tiderna, bara Ukraina ifjol, efter Rysslands allmänt fördömda anfall, har någonsin fått fler röster.
Unikt, härligt och fantastiskt när hela publiken i Liverpool unisont skallade Cha-Cha-Cha just när Loreen tilldelats ännu en tolva. Jag har redan börjat glömma Loreens småtrista och beräknade vinnarbidrag, men Käärijäs Cha-Cha-Cha glömmer vi aldrig.
Sparka jurygrupperna, eller tillåt dem ha högst 25 procents input. Tänk om, gör bättre, Eurovision.
Eurovion Song Contest is a megashow where the shows are in focus while songs and music seldom are remembered. Except a few. I am already forgetting Loreens quite dull and calculating song, Käärijä’s Cha-Cha-Cha, on the other hand, will never be forgotten. Cha-Cha-Cha got 18 first places of the votes from the national audiences, True popular culture. Industry-favorite Loreen got nil, zero, 0. Käärijä scored more audience points than anyone else in Eurovision history except Ukraine last year. Doesn’t that make you think?
The music industry and the Eurovision elite wanted Sweden to organize the Song Contest next year, 50 years after Abba won in Brighton (but who cares?). Throw out the national juries or diminish their role to a maximum of 25 percent input in the competition. Rethink, do better, Eurovision.
