Och är vid god hälsa.
Jag var på skivmässa i Vasa i lördags.
Drygt 400 andra lär också ha varit på plats under dagen.
De flesta för att fynda vinyler.
Det fanns en del cd:n till salu också, och ett litet fåtal c-kasetter.
Men mest vinyler, lp:n, singlar, 12:or.
Skivan har gjort comeback. I dag ges ju de flesta färska albumen också ut på vinyl.
Men som mässbesökare letar man mest efter de gamla originalen, och med lite tur, rariteterna.
I sammanhanget är Vasamässan liten, och de coolaste rariteterna hittar tyvärr sällan dit. Men det är en trevlig, rolig, hanterbar mässa. Många bekanta på plats. Och en del roliga fynd gjorde jag även i år. Kolla bilderna.
The Wailers-plattan Catch A Fire med sin legendariska zippo-design till exempel,
coolt konvolut, superb musik.
Jag har albumet som deluxe dubbel-cd från förr,
men det är ju inte samma sak.
Inte alls.
Vinylversionen är en helhet, konstnärligt utformad design,
och musiken som Wailers själva tänkte den.
Med två sidor, en utvald startpunkt för A och B, och varsin slutpunkt.
Fast så enkelt är det ändå inte, Catch A Fire finns både i den ursprungliga, jamaikanska versionen, och i denna, för den globala massmarknaden anpassade Island-versionen.
Normalt gillar jag originalet bäst, men Stir It Up är faktiskt bättre i den långa Island-versionen.
Tycker jag.
Har man bred musiksmak, som jag, brukar skivmäss-besök resultera i annat än man tänkte sig före mässan. Hittade inte de specifika soul-, hiphop- och cti jazzfunk-album jag hade hoppats på i lördags, så det blev istället en del andra fynd, som de tre singlarna nedan.
Mockba Music gjorde synthpop som var mycket nära besläktad med Lustans Lakejer och Ratata. Och ungefär lika bra. Dom Dummaste hade jag faktiskt inte ens hört tidigare, bara läst om i Bengt Rahms ambitiösa och intressanta översiktsverk Den svenska synthen (Kalla Kulor Förlag). Ett rätt extremt band på sin tid. Och Julsingel -81 är ju en rätt annorlunda julsingel. Och så Aston Reymers Rivaler i samarbete med M.A. Numminen, den oförglömliga Slå mej med din rytmenpinne (ni har säkert hört originalet, Hit me with your rhythmstick). På b-sidan den svengelskt sjungande Tony Ellis i en svängande Gamla Stan.
Köpte också Dag Vag-singeln Flyger/Sånt Är Livet, med den reggaegungande mest dansanta versionen någonsin av Sånt Är Livet.
Kunde inte heller motstå This Charming Man-singeln med The Smiths. Jag har låten från tidigare i olika format, men nu för första gången som vinylsingel.
Det är få som har tålamod med 7"-singlar idag, men jag gillar dem, ibland.
För det var ju oftast så, i de här versionerna, som låtarna och singlarna slog igenom.
Eller inte slog igenom, som Dom Dummaste.
Enda cd-inköpet ingår i den fantastiska box-serien med Love Records samlade singlar.
Box-serien Kaikki singlet är en ren kulturgärning, över det mest legendariska skivbolaget i Finlands historia, med det mest berömda av alla finska skivbolags-varumärken.
Love är kult.
Och väldigt mycket bra och/eller spännande musik.
Det blev några LP:n också, inklusive legendariska Kraftwerk-albumet Ralf & Florian från 1973. En nyutgåva för 15 euro, men originalet från 1973, inklusive den så ofta hett eftersökta originalbilagan, fanns otroligt nog också till salu på mässan. Med prislappen 175 euro.
Någonstans måste man ändå dra gränsen.
Köpte också en c-kasett med finsk rockabilly från 1980, för två euro. På en nätsajt såg jag att det begärdes 29,90 euro för motsvarande kasett. Lite ovanlig samlingskasett, visste jag, men inte så ovanlig.
Och 12:orna?
Det blev faktiskt ingen i lördags, men jag hittade ett par klockrent adrenalin-stänkande maxisinglar när jag senast besökte en loppis istället. Tolvor gillar jag.
Bästa ljudkvaliteten och rätt ofta intressanta, välremixade, tunga, förlängda versioner.
What's there not to like?
Länge leve vinylen!
