Men at Work at Freiheit 36

Men at Work på Grosse Freiheit 36.
Igår, måndag.
Legendarisk rockklubb.
Legendariskt Aussieband.
Med förband, en duo från Moldavien-St Petersburg.
Och när de började ställa scenen i ordning för Mennen var första pauslåten Romeo and Juliet.
Jepp, Dire Straits.
En homage till Mark Knopfler, som igår spelade på Barclaycard Arena.
Lite större arena, samma stad.
Snygg passning.
Men at Work, då?
Inledde lite försiktigt, med Touching the Untouchables, men gasade på. Fick publiken med och gjorde särskilt de reggeagungande poplåtarna bra, som It's a mistake och Blue for you.
Inte slutsålt, men en taggad publik som också lyfte bandet.
Enda originalmedlemmen är rösten från åttiotalet, Colin Hay, en bra gitarrist dessutom.
Men den unga kubanska duon på sologitarr och bas, trummisen och synt/flöjtisten imponerar.
Met at Work levererar.
Stundtals hyfsat, stundtals utmärkt.
Till minnet av barndomsvännen Greg Ham, "vi skulle åldras tillsammans men det blev inte så". bjöd Hay på finstämda The Longest Night.
Fina versioner av klassikerna Who can it be now, Everything I Need och I can see it in your eyes.
Och Colin Hays egna Come Tumblin' Down.
Kvällens absoluta allsångsfavorit.
Publiken lyfte låten till skyarna.
Och högre ändå.
Grymt drag.
Och som sista (ordinarie) spår fick vi Down under, förstås.
Monsterhiten.
Den odödliga.
I en riktigt, riktigt, svettigt, bra final.
Det blev bara ett extranummer efter det.
Be Good Johnny.
Men det behövdes inte fler.
Vi hade hört allt vi kom för.
Och lite till.
Det är fullt godkänt.
Och bättre än väntat.

Rocketman Inna de Yard

Midsommardag.
Filmtajm gånger två.
Rocketman om Elton John.
Inna de Yard om musikscenen på Jamaika.
Poprock och reggae.
En helkväll.
Rocketman fick mig att dra några paralleller till Udo.
Outrageous kabare', och briljant musik.
Elton framstår sympatisk i filmen.
Gränslös, framgångsrik, och samtidigt fragil.
En utnyttjad superstar med barndomstrauma.
Och livslång vänskap, Elton och Bernie Taupin.
Ett superbt låtskrivarpar.
Rocketman är en riktig ride för tittaren i biosalongen.
Underhållande.
Inna de Yard är något helt annat.
En annan sorts ride.
Dokumentär istället för spelfilm.
Med underrubriken The soul of Jamaica vill Peter Webbers film berätta om reggaescenen på Jamaica genom några av genrens older statesmen. Projektet Inna de Yards solister och kompband har turnerat tillsammans (liveavsnitten är inspelade i Paris) och spelat in musik tillsammans.
Men det är också en story om tuffa liv och berömdhetens baksida.
Personer som showbiz glömt och som tillsammans kämpat för en andra chans.
Filmen gör också en del intressanta tillbakablickar på Jamaikas historia.
Och levererar medryckande musik, förstås.
Ken Boothe är den största stjärnan i gruppen/filmen, tillsammans med Cedric Myton från legendariska The Congos.
Inna de Yard hade premiär i Tyskland 20.6. En smal film för de reggaeintresserade.
Rocketman har redan spelat en tid, riktad till den stora publiken.
Ikväll visades bägge på Kleines kino.
En tredje musikalisk ride väntar i morgon.
Brände också en liten slant på Plattenrille i dag.
Black Sabbaths andra och tredje album, Master of Reality och Paranoid.
En maxi-12:a med Bob Marley, Could You Be Loved med One Drop och Ride Natty Ride på b-sidan.
SuperFunk3 - dubbel-lp med "still rarer and funkier funk". Stentungt.
Och sedan Reasons to be Cheerful, Ian Dury-box med dubbel-cd och booklet.
Musik som sparkar rumpa.
Party grooves.
Försäljaren/delägaren på Plattenrille, klassisk skivaffär för diskofiler, kommenterade mina inköp med att du har verkligen bred musiksmak och berömde den.
En bra sak, enligt honom.
Jepp.
Riktiga musikälskare vet att det egentligen bara finns två betydande musikstilar.
Bra musik.
Och dålig musik.
Sabbath, Marley, funkrariter och Ian Dury.
Rocketman och Inna de Yard.
Plus Udo L igår.
Festlig musik.
Årets Midsommarmusik.

Glad Midsommar - Udo Live!

Glad Midsommar!
Midsommarafton i Tyskland är inte precis som midsommarafton Up North.
Den firas inte, helt enkelt.
Men många känner ändå till midsommar.
Att det är nån kul nordisk tradition.
Men att fira midsommar här?
Det har nog ingen tänkt på.
Men jag fick mitt eget midsommaraftonsfyrverkeri ändå.
Den hamburgska kulturinstitutionen Udo Lindenberg. Live.
Och det var en makalös show.
Kunde knappast ha haft bättre midsommar.
Helt magiskt att se kultikonen, legenden Udo i hans egen stad.
Med hans egen hemmapublik.
Det kunde gått annorlunda.
Dagen innan, torsdag, gav han en bejublad första hemmakonsert på turnén. Hamburger Abendblatt toppade hela första sidan med Udo. Översta tredjedelen, ungefär, och en kultursida.
SÅ stor är är han i Hamburg.
Och i texten stod det att det ännu fanns ströbiljetter till konserten igår och idag.
Inget att fundera på.
Hade egentligen tänkt gå med grannen och se ett soul & funk-jamm på rockklubben Logo.
Men det blev Udo istället.
För hela slanten.
En av de bästa shower jag sett, särskilt inledningen och finalen, men med stämning och bra musik i överflöd. Med up-tempo kabarénummer a la den hamburgska synden blandat med finstämda ballader och rakbladsvassa politiska kommentarer i vår dystra tid. Och med barnkörer i två av de politiska numren, om deras framtid.
Och sen, vilket oootroligt drag i hiten "Reeperbahn 2011", live 2019 på hemmaplan i Hamburg.
Den allsången lyfte och fyllde Barclaycard Arena.
Midsommarfirande utan midsommarfest.
Men en varm, het, musikalisk fest.
Oförglömlig.
Glad midsommardag!

Udo Lindenberg, live i Hamburg, mindsommar 2019. (c) pe.

Udo Lindenberg, live midsommar 2019 i Hamburg. (c) pe.

Innenstadt och Altonale

Mycket folk och mycket jazz på Altonale, men inte enbart jazz.

Här svängde det ordentligt. En cool dos välspelad jazzfunk.
Passerade olika scener, stannade för att lyssna en stund, gick vidare.
Helhetsintrycket helt klart positivt.

Tillbringade nästan hela lördagen på stan.
Bokstavligen.
Efter en teoretisk introduktion och individuella studentpresentationer under rubriken Map your own way, gjorde vi en studie i platsbaserat lärande kopplat till urban omvandling och contested places.
Det tog oss runt på en studierunda till objekt och platser i stadsdelarna Rothenbaum-St Georg-Altstadt-Hafen City-St. Pauli-Sternschantze.
Studerande hade getts i uppdrag att förbereda korta presentationer av Pecha Kucha-längd vid varje objekt, vilka följdes av en diskussion som kopplade platsen till globala trender.
Se det globala i det lokala, och se det lokala i det globala.
Hamburg har mycket olika urbana miljöer att visa upp på samma runda, ett vitt spektrum av den urbana skalan.
Mycket lyckat, mycket intressant.
Mycket bra grupp studerande.
Hela rundan tog drygt fyra timmar.
Ganska lagom.
Och,
trots åskskurar på morgonkvisten höll vädret upp under dagen. Tack för det!
Efter lite vila och mat åkte jag sedan till Altona, för att se kulturprogram, musik och marknad i samband med årets altonaler.
Noterade oerhört många matstånd, inte så mycket annan kommers, men så dök jag också upp där först vid 18-tiden. Musiken var blandad, förstås, mest (men inte enbart) jazz på scenerna, konstnärliga uppträdanden, och stämningen riktigt, riktigt god. Besökte festivalplatser både i Altona (centrum) och Ottensen.
Och när jag kom hem noterade jag hela dagens promenadsaldo, ganska exakt 15 kilometer.
Quite nice.
I dag blev det knappt sju, fast jag promenerade runt några timmar på loppmarknaden i Hoheluft.
Lite musikinköp, förstås, inte mycket, men första lp:n med lokala stjärnan Udo Lindenberg.
Nästan ett måste.
Han är stor legend här, och gjorde även det fina ledmotivet till kultfilmen Nordsee ist Mordsee, som jag tidigare skrev om.
Låten?
Ich träume oft davon, ein Segelboot zu klau'n.
En klassiker.
Åtminstone i Hamburg.

Sommaren är här, från Finland till Tyskland

Den 5 juni är ett bra startskott för den alleuropeiska sommaren.
Från Finland till Tyskland, i alla fall.
Närmare 30 grader då jag landade. Men varmt, varmt redan då jag startade,
mellanlandade,
hörde pilotens speak,
likadant väder vid målet, som här.
Den finaste dagen hittills, överallt i min lilla 2019-värld.
Och en dag mestadels tillbringad i plan, i terminal, i plan.
Men en skön kväll med kaffe på bänken utanför GHaus.
Nu är det sommar.
Fast det skulle bli perioder med kall luft, blåst och regn, också.
Och jag har förstås en playlist på gång.
Avslöjar bara ett spår nu:
Summer in Berlin.
Finfin låt.
Och så har jag ju ingen Summer in Hamburg, typ.
Ännu.
Men en sommarlåt med/om Hamburg kommer jag snart att försöka få.
Det måste ju finnas.
Minst en.