Konstens natt

Inga förväntningar.
Då blir det bäst.
Åtminstone Konstens natt i Vasa.
Årets program var på pappret lika fantasifullt som vanligt. Not.
Same same, mestadels.
Men jag fastnade för tre programpunkter.
1. Skivmässa. Tanken är ju utmärkt, men i år var försäljarna försäljaren. Alltså, en (1) försäljare. Inte så lite kalkonvarning, således. Men lite räddades av att han hade ett hyfsat utbud. För oss som kom dit en minut före mässan startade. En timme senare var det knappast någon höjdare. Men jag hittade en nice Can-box (jepp, kom från Tyskland till Vasa och köpte tysk krautrock i Vasa), dubbel-cd, 400+ sidors bok och vhs-kasett (!) i boxen. Just great. Köpte också Joy Division singelsamling och klassiska lp:n Täältä tullaan Venäjä, med Hassisen Kone. Öppningsspåret Rappiolla är en hörnsten i den finska rocken, men hela lp:n är förstås bra.
2. Kari Peitsamo. Spelade en timme live solo i bilmuseet. Med inträde, en tia. Lite snålt på Konstens natt, men kul spelning. Laid back, humoristiskt, tänkte genast på Jonathan Richman. Lite samma stuk. Extra plus för två låtar på svenska, och förstås hiten Kauppaopiston naiset. Fick dra på smilbanden.
3. Vastalääke. Live i skivaffären (finns ju bara en i Vasa). Lokal hiphop, sympatiskt, medryckande. Vi snackade efteråt, jag visade ett tidigare, positivt, blogginlägg när jag hört hans första MC. Spelningen var fine, med uruppförandet av senaste låten, om teletubbies. Riktigt bra, ska komma med på nästa ep. Jag köpte hans senaste ep, för saftiga 20 euro, men den är bra och konvolutet snyggt (ritat av och föreställande Vastalääke alias Anton själv).
Mötte också flera glada och trevliga bekanta och vänner, fick en gratis kaffe och cupcake på nytt cafe och gjorde ett bokfynd för två euro.
Mera behövs väl inte på en Konstens natt i Vasa.
En bra kväll.