Det är helt enkelt vidrigt.
Att det har fått gå så långt.
Skandalen inom äldreomsorgen är ett brott mot all etik och humanism.
Ett samhälles värde mäts i hur det tar hand om sina svaga, sina gamla, om dem som byggt det välfärdssamhälle som regeringen Sipilä, Orpo och det blåa enprocentspartiet gör sitt bästa att bryta sönder.
Utbildningen på alla nivåer knäar också efter fyra års Sipilä-politik.
"Kaiken maailman dosentit" uttryckte statsministern föraktfullt,
men i motsats till bildningsföraktet har han inte uttyckt något motsvarande gällande skattesmitare till karibiska östater eller nu senast om den hutlösa girighet och de motbjudande förhållanden och vanvård som skandalerna inom äldreomsorgen rullar upp.
Sipilä själv var förstås frånvarande från riksdagsdebatten idag, lägligt flunsig, så Petteri Orpo fick ta debattsmällen.
I och för sig korrekt, för samlingspartiets utspel den senaste veckan visar med all tydlighet att deras omtanke följer kapitalets, inte åldringarnas väl.
Lägligt till val, kunde man säga, visar samlingspartiet att en röst på dem blir en röst på en segregerande åldringsvård där vårdbolagens väl går före de mindre bemedlade åldringarnas väl. Orpo har försökt byta ut en arrogant och nonchalant inställning till miniminivåer i äldrevården mot en mera ödmjuk sådan idag, men någon miniminivå utlovades inte förrän efter valet.
Snacka om löst valfläsk.
Och minister Saarikko (c) kommenterar, enligt Yle, Valviras utredningar om dödsfall på grund av vanvård med att döden ändå alltid är närvarande i människors sista boning.
Hur tänker hon då?
Avser ansvariga ministern med det att man ska ha överseende med vanvård för att de (van)vårdade ändå kommer att dö (förr eller senare)?
I våra nordiska grannländer skulle en minister som kommenterar utredningar om dödsfall på grund av vanvård så osmakligt inte kunna sitta kvar.
Desto större orsak att vården ska fungera humant, etiskt och värdigt, när det rör sig om ett sista boende.
Den iskallt marknadsfundamentalistiska regeringen Sipilä har talat.
Själv var han förkyld, och hoppas väl som i förra valet bara få glida undan svåra frågor i valdebatterna. Hoppas att media behandlar honom mera kompetent och mindre partiskt välvilligt i detta års valdebatter.
Noterade ni att plötsligt, just i denna fråga om miniminivån för en anständig äldrevård, kan regeringen inte fatta ett beslut under valperioden?
Trots att det handlar om liv och död för de äldre (Yles undersökning visar att det kan röra sig om uppemot 15 dödsfall på grund av vanvård i äldreboenden). Nu talar Orpo om omsorgsfull beredning och om att man behöver höra alla experter osv, vilket ju har efterlysts i alla frågor (som gynnat privatisering och utförsäljning och nedskärningar för andra svaga grupper) där regeringen brådskande varit beredd att fatta beslut snabbt och på tämligen lösa boliner, utan att vilja ta hänsyn till vare sig kritik från expertis eller annan sakkunskap ("kaiken maailman dosentit" igen), eller ens grundlagar.
Kan bara tolka det som att regeringen Sipilä, och särskilt samlingspartiet, inte har vare sig avsikt eller vilja att skapa en generellt och betydligt förbättrad vård för alla äldre finländare. De försöker nu bara vinna tid och inte förlora röster.
Att höra samlingspartisternas förklaringar i riksdagen till varför de inte förbinder sig till en höjning av miniminivån i äldrevården, trots avslöjandena om grav vanvård av girighetsskäl, var upprörande.
De förbinder sig inte till någonting förrän efter valet.
Och sådana löften betyder ingenting.
Skäms.
Men det är också avslöjande.t
De värnar mer om de internationella vårdkoncernernas väl än om alla de finländska åldringarnas väl. Det hoppas jag att väljarna kommer ihåg.
Samlingspartiet motsatte sig miniminivån 0,7 redan under förra regeringen. Då bar de regeringsansvar.
En röst på dem är en röst mot en generell anständig finländsk åldringsvård för alla, kom ihåg det.
En röst på en center ledd av Juha Sipilä är också en röst mot en generell anständig finländsk åldringsvård. Och mot en framtidsinriktad utbildningspolitik.
Under Sipiläs regeringstid, med samlingspartistisk utbildningsminister och en blå kulturminister, har Finlands utbildningsresultat rasat, också globalt sett.
Finlands starkaste konkurrensfördel, den generellt höga utbildningsnivån, har regeringen Sipilä kört ner och försvagat.
Skandalen inom åldringsvården är nu en obehaglig försmak på de skandaler som väntar om samlingspartiet och centern tvingar igenom den genomstressade och hafsigt planerade vård- och landskapsreformen före valet. Det kan leda till ännu större katastrofer än den nu blottlagda katastrofkursen inom äldrevården.
Den här regeringen går sannolikt till historien som den mest forsknings- och utbildningsfientliga i Finlands historia. En rumphuggen regering, där ett parti har fem ministertaburetter men bara stöds av en procent av finländarna.
Misstroendevotumet på fredagen, stött av hela oppositionen, är välmotiverat. För att lyckas förutsätter det att några parlamentariker i regeringspartierna kan och vågar tänka fritt och självständigt, på vad som rätt är. Och det hoppet är ju inte så stort.
Det enda positiva med de avskyvärda vårdskandalerna är att de avslöjades före valet och före vård- och landskapsreformen har trumfats igenom.
Då regeringen väljer att inte prioritera miniminivån i äldrevården före valet, så ska förstås inte heller vård- och landskapsreformen kuppartat trumfas igenom de sista dagarna med regeringen Sipilä.
Det här är en fråga för en ny regering, när all nödvändig och behövlig expertis och kritik har beaktats.
Förhoppningsvis vågar parlamentarikerna visa det modet, och stoppa regeringen Sipiläs panikartade och framstressade sista reformförslag. Den omfattande vårdskandalens lärdomar måste först reflekteras över, beaktas, och skrivas in i lagtexten för en eventuell vård- och landskapsreform.
Annars riskerar fiaskot och vanvården i äldrevården att följas av en ännu större katastrof.
Regeringen Sipilä bär ansvar för fyra förlorade år inom äldrevården och samlingspartiet även för förra regeringsperiodens overksamhet.
Regeringen Sipilä bär ansvaret för urholkningen av Finlands främsta internationella varumärke, för nedskärningen av forskning och utbildning på alla nivåer. Och förstås för taxiavregleringens följder.
Det var rent ut sagt häpnadsväckande, upprörande och stundtals obehagligt att följa riksdagsdebatten om vårdskandalen. Men en sak stod ju klar:
varken Sipilä eller Orpo förtjänar att fortsätta leda Finland efter valet.
Och man kan nog utgå från att springpojkarna blå framtid mycket snart är en blå dåtid eller forntid.
Saknade av ingen.
Få val har varit lika viktiga ödesval för Finlands framtid som riksdagsvalet 2019.
Rösta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar