 |
| Pink Floyd: Animals. Framsidesuppslag. |
 |
| J. Karjalainen. |
 |
| Yö kun saapuu Helsinkiin, baksida. |
 |
| Kenta. |
 |
| I ditt liv. |
 |
| Mullvadsoperan. Framsidesuppslag. |
 |
| Mullvadsoperan baksidesuppslag. |
 |
| Dixie Chicks. |
 |
| Dixie Chicks. Mittuppslag. |
 |
Weather Report. Live.
|
Såg några snygga och coola konvolut i skivhyllan när jag senast plockade fram något att lyssna på. Och det är ju bra att minnas det, konvolutet är ett av vinylalbumets stora styrkor.
Konvolutet är en viktig del av det konstnärliga formspråket. Konvolutet är en viktig del av Albumet.
Det har hänt sig, flera gånger, att jag köpt ett album jag inte tidigare hört bara för att konvolutet är så otroligt coolt eller snyggt. Det är en viktig del av musikens inramning, en väsentlig del av helheten för ett album. Jag gillar helhetskänslan med album, därför gillar jag också lp:n.
Digital musik förlorar en hel del av den inramningen, den förmedlingen av artistens konstnärliga vision. CD:n förkrympte också det så att stor konvolutskonst plötsligt blev miniatyriserad. Man kunde inte nödvändigtvis se detaljerna på album som var tänkta för vinylformatet.
Jag gillar ju musik i alla dess former, men jag är särskilt svag för vinylen. Och det har mina läsare, ni, ganska säkert redan fattat för länge sen. Det handlar inte bara om ljudbilden, som är varmare och bättre, utan också om konvolutet, och innerfodral, som också kan vara fyllda med information och bilder.
Här ovanför ser ni några konvolut och album som är värda att kolla in. Flera svenska, några klassiker, och framför allt bara ett litet axplock.
Pink Floyd: Animals.
Här snackar vi ett klassiskt konvolut. Fotograferat vid Battersea i London, helt fantastisk miljö för ett skivalbum. Notera också den flygande rosa gris-ballongen. En fantastisk idé för ett fantastiskt konvolut, och ett strålande album av den progressiva rockens mästare Pink Floyd. Musiken är högklassig, men albumet värt att köpa redan bara för det underbara konvolutets skull. 10/10.
J Karjalainen & Mustat Lasit: Yö kun saapuu Helsinkiin.
Ett av de främsta urbana skivkonvoluten i Finland. En härlig kaurismäki-inspirerad kall, ödslig och vintrigt finländsk bild pryder omslaget. Det känns verkligen som att anlända tilll ett vinternattligt Helsingfors. Sea Horse är dessutom en legendarisk helsingforsisk restaurang, jag har ätit där ett par gånger, efter att jag första gången såg det här konvolutet. Helsingforsare och Helsingforskännare känner igen miljön på konvolutets framsida, restaurangnamnet avslöjas på baksidan. Ett utmärkt album med klassiker som Sankarit och Ankkurinappi. Och så titelspåret, som låter ungefär som skivkonvolutet ser ut, lite vemodigt och mycket finländskt.
Kenta: Kenta.
Kenta Gustavsson, känd från Stefan Jarls Modstrilogin och som legendarisk Hammarby-profil är också en musikalisk snubbe. Just i dag är jag stark är en upplyftande låt som passar bra i dessa corona-tider. Annars har många av låtarna dystrare texter. De passar bra till konvolutsbilden, sannolikt fotograferad vid en port på Södermalm, Stockholm, och ett porträtt i bild och ord av en stadsluffare (en av de bättre låtarna heter också Luffarn) med plastpåsen hängande på porten. Ett kultalbum med ett talande konvolut och flera intressanta låtar.
I ditt liv - Sånger från Musiknätet Waxholm
En intressant samlingsskiva med många av de främsta svenska proggbanden, som här ibland framför lite mera okända låtar än de allra kändaste spåren. En mycket bra och intressant samling svensk progg, ett tidsdokument. Konvolutsbilden är dessutom mycket lyckad, ett ödsligt urbant landskap, och i bakgrunden syns den lilla människan mot stadens fasader. Ett politiskt album, för den lilla människan, för de många små.
Mullvadsoperan.
Det här albumet är ett tidsdokument under samma tid som I ditt liv. Mullvadsoperan sattes upp för att kämpa för bevarandet av kvarteret Mullvaden på Södermalm. Husen ockuperades och med olika konstnärliga uttryck kämpade invånarna och försvararna av kvarteret mot rivningsbeslutet. Mullvadsoperan är därmed ett dokument över folkliga aktioner i stadsmiljö och radikalism under det sena 1960-talet. "Vi samlas på gator, Vi samlas på torg", som det står på konvolutets insidesuppslag. Musiken är också intressant, främst framförd av amatörer, och ger en insikt om kampen för att rädda husen i Mullvaden från rivning. Vilket inte lyckades.
Dixie Chicks: Taking the Long Way.
Att kalla ett country-album urbant är kanske lite kontroversiellt. Men konvolutet är definitivt urbant, placerar tre tuffa kvinnor mitt i ett öde urbant landskap, redo att ta för sig. Och Dixie Chicks är tuffa. På riktigt. Jag har högsta respekt för dessa tre kvinnor och hur de vågat hålla ställningarna trots att de gick från att vara Amerikas älsklingar till mest hatade grupp på nolltid, efter bara ett kritiskt yttrande mot dåvarande president George W Bushs Irakpolitik. Det ledde till och med till mordhot, från den allra mest intoleranta delen av countrypublikens rednecks. Dixie Chicks och särskilt sångerskan Nathalie Baines backade inte utan skrev en låt om det istället, Not ready to make nice. En av de främsta och viktigaste låtarna under de senaste decennierna. Och att Dixie Chicks väljer ett urbant konvolut till den här countryplattan är helt i deras stil att gå sin egen väg. Jag är ingen särskilt stor countryvän, men för Dixie Chicks säger jag tveklöst: Respekt.
Weather Report: 8:30
Den tecknade publiken på konvolutet står och väntar i kö på att bli insläppta på konsert med Weather Report, klockan 8.30. Det förklarar titeln. Och det här dubbelalbumet är också ett av de bästa livealbumen jag hört. Supergruppen Weather Report hade två imponerande medlemmar som spelat med legenden Miles och en av världens främsta bassister, Jaco Pastorius. De var sammanlagt fyra musiker, men på den fantastiska versionen av Birdland här låter de som, ja, minst åtta. En imponerande liveplatta av ett imponerande jazzband. Konvolutet andas lite spanskinfluerad kalifornisk vibe, och kanske inte direkt innerstad. Miljön och den tecknade publiken är lite svårgreppbar, sommarnatt i Sydkalifornien kanske, i stad, men inte nödvändigtvis i de coolaste kvarteren eller den största stan. Byggnaden kan ju också symbolisera en hip konsertlokal/kulturlokal jag inte kan placera. I nordisk tappning kunde jag bra tänka mig ett konvolut med en tecknad kö på gatan utanför hippa Moderna museet i Malmö. Det liknar ju inte byggnaden på det här konvolutet, men jag tror det skulle fungera minst lika bra. Ett sånt konvolut vill jag gärna se.
Konvoluten jag har valt att presentera här finns med för att de är snygga, intressanta och/eller coola, och för att också musiken är värd att kolla in. Jag har inte medvetet sökt fram de allra finaste urbana konvoluten (fast åtminstone de ovanstående av Pink Floyd och Karjalainen hör dit). De konvolut som ni ser här ovanför är bara några av dem som jag råkade bläddra fram i skivhyllan.
Vadårå?
Ingen soul, funk, reggae, hiphop, rap, elektro, hårdrock eller punk?
Det kommer mera.
