onsdag 16 oktober 2019

Dystopisk Joker

Såg filmen Joker i söndags, med en strålande Joaquin Phoenix i huvudrollen. 
Mörk, dyster, dystopisk skildring av hur en svårt prövad man småningom utvecklas till ärkeskurken och psykopaten Jokern, en av Batmans största fiender. Men här är Bruce Wayne (Batman) bara barnet och filmen handlar om Jokerns liv före Batman och hans omvandling från Arthur Fleck till Jokern. Det är en mycket dystopisk framtidsskildring i fiktiva Gotham, men den känns också alltför mycket som en realtidskommentar till vår tids dysfunktionella samhällsklimat med extrema inkomstskillnader, nedbantad välfärd, våldsdrivande hopplöshet, fake news-politiker och ökande extremism. Det är tyvärr lätt att tänka sig en Jokern i en värld med skolskjutningar, neofascister, terroristbrott, korrupta , narcissistiska och diktatoriska politiska ledare och ett överallt hårdnande samhällsklimat. Tragiskt. 
Men därmed är Jokern också en aktuell kommentar till vår tid och vad som sker i våra samhällen. Historien om Jokern är djupt tragisk ur ett mänskligt perspektiv och vi får följa en trasig människas väg mot personlig undergång, från bitterhet över ett hårdnande samhälle till den iskalla skrupellöse Jokern. Filmen har ett starkt mänskligt perspektiv, för många gånger under den omvandlingen hade utgången kunnat bli en annan, om samhället erbjudit mera stöd, bättre vård, bättre sociala strukturer, mindre personlig misär och större empati. 
Det är en varningssignal till den nedmontering av civilsamhället och välfärden som pågår för närvarande. Jokrar skjuter redan vilt omkring sig i världen, och det är politiska val som har skapat grogrund för det samhällsklimat som präglar vår nutid.
Vänd trenden.
Och börja gärna med att ge Nobels fredspris till Greta Thunberg. 
En liten flicka med stor röst, som talar för en ny generation, och som inte tvekar att säga åt världens ledare att de borde skämmas över att inte vilja lösa vår tids stora utmaning. De kunde också skämmas för att de skapat ett samhällsklimat där skolskjutningar och andra vansinnesdåd och krigshandlingar fortsätter, runt om i världen. 
Som Greta skulle säga, och hon är här ett föredöme för oss alla, ni borde skämmas.
Det behövs fler greta thunbergar i vår värld, också med lika stort socialt samvete som Thunberg har ekologiskt samvete. Greta är helt enkelt rätt person på rätt plats i rätt tid. 
Ibland koncentrerar sig historien i enskilda personer, och de blir globala symboler för att de svarar på uppdämda behov och en social beställning. Andra kan ha tänkt och gjort liknande gärningar, men det var här och nu en ensam flickas initiativ blev en global rörelse.
Nobels fredspris till Greta Thunberg. 
Och se gärna Joker på bio. Visuellt gör den sig bäst på storbildsskärm. Och den väcker många tankar att diskutera, så se den gärna med en vän. Det gjorde jag också.

Panik City
















Den som vill besöka ett lite annorlunda "museum" kan åka till St. Paulis Spielbudenplatz vid Reeperbahn och besöka Udo Lindenbergs Panik City. 
Hamburg-ikonen Udo Lindenbergs interaktiva museum.
Besökarna får en 90 minuters guidad rundtur med olika underhållande interaktiva inslag och lär sig också en hel del om Udo Lindenbergs liv och karriär. Ett besök i Hamburg utan att ha hört talas om Udo Lindenberg är väl som att besöka Paris utan att ha hört talas om Mona Lisa. Ok, kanske inte riktigt, men ni fattar poängen. Udo Lindenberg är Stor här, den största kulturikonen i Hamburg, fast han inte ens är född i staden. 
Och så brukar det väl vara. Ingen blir profet i sin egen hemstad. 
Fast Udo har också förärats en fin staty i sin hemstad. I Hamburg är Atlantic hotel den symboliska platsen för Udo i dag (han bor där) och Panik City i St. Pauli är en stående hyllning, en symbol för hur stor han faktiskt är i Hamburg.
Panik City är dessutom väl värt att besöka, rekommenderas, men observera att guidningen går endast på tyska och all interaktiv information och ”talking heads” är också på tyska. 
Men det är en kul guidad rundtur, åtminstone den jag gick på, och tiden gick extremt fort. Deltagarna får bland annat sjunga tillsammans i studio, kolla in prylar som gitarren han förärade Erich Honecker och måla som Udo (fast mejlet med mitt ”mästerverk” gick inte fram, tyvärr). Minus för icke-fungerande mejl, alltså, men stort plus för den interaktiva upplevelsen att befinna sig som mitt på scen under låten Reeperbahn 2011 (Udos absolut bästa låt, enligt mig) och det var riktigt kul att sjunga och rocka loss i studion med de andra besökarna (och att lyssna på resultatet). 90 minuters rundtur kostar närmare 30 euro, men då ingår också en ägglikör i baren, efteråt. Ägglikör och konjak hör ju till Udo-myten. Han säger sig gurgla med ägglikör för att hålla rösten i skick.
Det mest sålda albumet någonsin i Tyskland lär också vara Udo Lindenbergs Live at Atlantik (1,2 miljoner ex), ett strålande album. Men vill man ha en bild (eller överkurs) av Udo Lindenberg som konsertartist kan det vara värt att skaffa sig superboxen Stärker als die Zeit (4 CD, 2 Blueray, 1 DVD). Här finns förutom albumet Stärker als die Zeit (CD plus DVD) framför allt en konsertinspelning från Leipzig 2016 (2 CD, plus Blueray) samt andra liveinspelningar från samma turné (1 CD, Blueray). Ett stort paket Udo, således, men väl värt slantarna.

Graffiti Tåg

Det är alltid intressant att gå i stadsdelar som Sternschantze (Hamburg) och Viertel (Bremen), och bara kolla in all graffiti som finns på snart sagt på varenda husvägg och plats man kan tänka sig. 
Men det är inte många tågvagnar som jag sett sprayade här i Hamburg. En dagsutfärd till Harburg ändrade på den bilden. Kolla bilderna. De är plåtade på Harburgs S-bahn-station. 
Två vagnar på samma tåg, dessutom.


Och Harburg då? 
Jodå, en trevlig stadsdel med ett riktigt välförsett köpcentrum. Har varit där en gång tidigare, då jag missade en konsert som jag väldigt gärna hade sett. Hamnade denna gång där närmast av en slump, fick en tandläkartid en lördag, och den tandläkaren var i Harburg (ca 40 minuters resa med S-bahn), "på andra sidan" av Elbe. Men, som sagt, en helt ok stadsdel att besöka. 
Och så hittade jag ju ett par filmer i köpcentret, typ Black Sabbaths och A-Has sista konserter, den ena i Birmingham, den andra i Oslo. Båda helt klart värda att se, dessutom. 

Kraftwerk & Depeche

Första Kraftwerk, 1st Edition


Några stora vinylfynd senaste veckorna: första upplagor av Kraftwerk I och Autobahn.
Att tänka sig att någon köpt den här plattan 1974 och i realtid hörde Kraftwerks första lp under namnet Kraftwerk. Experimentell krautrock, långt från senare klubb-klassiker, och ändå så oemotståndligt starkt, så Kraftwerk. 
Och försedd med den ikoniska varningspylonen på konvolutet. 
Autobahns första upplaga kommer med ett limmärke, den autobahn-bild som i senare upplagor blir själva konvolutet. Men här ingår fortfarande bandbilden på baksidan (och i bakspegeln på framsidan) av de rätt proggiga och långhåriga killar som tog klubbvärlden med storm med sin Autobahn. 
Kan något band, någonsin, låta mera tyskt än Kraftwerk här?
Köpte också tyska originalversionen av Electric Cafe från 1986. Bra, förstås, med höjdare som Sex Objekt och Musik Non Stop, men också ett album då Kraftwerk inte längre ledde utvecklingen utan snarare hängde med. Och visade att gammal är äldst.

Depeche-fans gör i sin tur klokt i att gå online och skaffa sig ett ex av Sonic Seducers Ultra-Pack 02/19. Tyska musikmagazinet Sonic Seducer ger ju ut intressanta plattor med tidningen och det här numret är en specialare helt inriktad på Depeche Mode. Tidningen i Ultra-Packen är tunn, men det kompenseras med bra innehåll och två superba coversamlingar, den första med låtar från Black Celebration/Music For The Masses och den andra från Ultra/Songs Of Faith And Devotion. Två fullängdare med högklassiga covers. Tidningen innehåller bland annat en intervju med Depeche Mode, och en med legendariska coverbandet Forced To Mode, så bra låter de att jag gärna skulle se även dem live. Ett måste för seriösa Depeche-fans.
Min egen Depeche-samling har i höst utökats bland annat med en cool blåfärgad Music for the Masses och en läckert spräcklig People Are People (12").