The Ark gjorde en toppenspelning på sensommaren på Allas i Helsingfors, riktigt j-a bra, verkligen. Ola Salo berömde från scenen det förband de hade haft dagen innan i Åbo. Fantastiskt bra, enligt Salo, som lovprisade Us och rekommenderade Ark-publiken att gå och se Us live.
Ganska unikt utspel, faktiskt, så en god vän som jag såg konserten med och jag köpte nästan omgående biljetter till följande Us-konsert. Det var i fredags det, på Dubrovnik i Helsingfors. En rätt liten klubbscen, slutsålt förstås, och ett otroligt drag från start till finish. De spelade dryga timmen i uppskruvat tempo med några ballader insprängda och ständiga tempoväxlingar. Så här, ungefär, lät det väl och såg ut med The Strokes före de blev världskända. Då de ännu gav järnet på små klubbscener i hemstan. Eller som en hel del andra alternativa toppband, före det stora genombrottet. Oklart om Us nånsin får ett stort genombrott, men från Dubrovnik bar det av till flygfältet och sedan Japan, enligt karismatiske bandledaren Teo Hirvonen, main singer och gitarrist i Us. Två album har de redan gett ut, båda ambitiöst inspelade i England. Efter konserten köpte jag debuten Underground Renaissance och kompisen köpte deras senaste album.
Behöver väl inte säga att de var bra live? För det var de, riktigt, riktigt jättebra. Albumet är också bra, med höjdare som While you danced och Hop on a cloud. Men ännu bättre låter de live, och framförde förutom fina egna spår också två sagolikt bra covers. Hold On, I’m Coming, livesoulklassikern med Sam & Dave gjorde också Us till en testosterondrypande svettig långkörare, i egen stil. Och tidiga Hurriganes-hiten Say Mama var helt sagolikt bra. Live bjöd Us på tungt malande riff och snygga, läckra gitarrsolon, hjärtskärande briljant munspel och ett himla tryck i lokalen. Alternativrock, punkig blues, indiesoul, stökpop, kalla det vad ni vill. Lite av allt det där, alltid levererat med fullt ös och med fulla hjärtan. Räckte bra med dryga timmen av total energiurladdning, mycket mera hade varken publik eller band orkat med. Explosiv kortdistans snarare än ett rock-maratonlopp. Kom att tänka på hur det kanske kändes när Ramones spelade upp. Svettigt och ärligt.
Det enda minuset är väl egentligen bandnamnet. Jag menar, Us? Vadå Us? Det är verkligen inget namn man minns och romantiserar kring. Desto konstigare att de är så bra på albumstitlar istället, som Underground Renaissance. Men så kallar man sig Us. Sorry, men typsnittet på Us gör dessutom det om möjligt ännu värre. Tyvärr gör det bandets t-shirts fula, så jag köpte ingen i fredags. Min kompis gjorde däremot det, så smaken är delad. Men musiken, och det vågar jag påstå, tyckte precis alla som var på plats i slutsålda Dubrovnik om. Inget snack. Bandnamnet kanske suger, men bandet själv låter otroligt bra live, och på skiva. Vi lär höra mera om Us. Första intrycket och betyget är med beröm godkänt. Fortsätter de så här så blir det kanske snart en t-shirt i alla fall.
Helsinki band Us was whole-heartedly recommended by The Ark’s singer Ola Salo when Ark performed in Helsinki late this Summer. Me and a good friend bought tickets to Us’ next gig in Helsinki, last Friday at clubscene Dubrovnik. Sold out gig in a small venue, and Us certainly showed their qualities live. A tempo-driven concert, full speed ahead for roughly an hour, and afterwards Us continued to the airport and a flight to Japan, according to charismatic band leader Teo Hirvonen.
The atmosphere and vibe at Dubrovnik, up close watching Us perform with energy and, yes, brilliance, made me think that it probably looked and sounded something like this when The Strokes performed, locally, at club venues, before the big breakthrough. Just magnificent. I bought the debut-album Underground Renaissance at the venue, my friend bought their latest, second, album. Great records, but even greater live, both their own strong songs and two magnificent covers, the Sam & Dave classic Hold On, I’m Coming and early Hurriganes-hit Say Mama. Great guitar riffs and solos, by both guitarists, wonderful harmonica solos, convincing in every way.
Only minus is the band name. Us is not a name you remember or romanticize. They make great album titles and great songs, but not a great band name, sorry. However, they are so good, especially live, that you even might remember the name, Us. The music you will not forget so easily. That’s for sure. It truly is that good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar