Bäst i sommar (i Vasa)

Fem skäl att gilla sommaren i Vasa 2018:
1. Vädret. Det är få somrar som det blir lite för varmt lite för länge. I år var en sådan sommar för många. Men en magisk, tropisk, sommar i Kvarken. Som ändå gick för fort. En sommar vi inte glömmer. Någonsin.
2. Ögonblicket: Strövtåg i hembygden. Mando Diao live i Inre hamnen under Vasa festival. Solvarm sommarnatt, och en absolut magisk, somrig, nostalgisk hembygdshyllning. Blev inte sämre av att basisten nämnde sina närpesiska rötter. Det gillade den österbottniska publiken. En fantastisk avslutning på en fin dag och kväll. Den här stunden sammanfattade sommaren 2018. Och ikväll hörde jag låten på bilstereon när jag körde i Sydösterbottens öppna landskap. Vasa festival lät sämre på pappret än det var. Vi var där en dag, på lördagen, och alla artister levererade kvalitet, men ingen slog Mando Diaos avslutning; Strövtåg i hembygden och Dance with somebody. Kombinationen med mat och vin förutom musik-festival var också en hit. Korta mat- och dryckköer tack vare många stånd och bättre mat än på alla andra rockfestivaler jag besökt. Drack visserligen inget vin men åt otroligt god rökt lax med hemgjord potatissallad. Ett vinnande koncept. Men färre tributband och fler riktiga artister, please.
3. Go West. Pet Shop Boys i Sandviken i Vasa. Härlig ljusshow och en blandning nya spår och klassiska hits. Bara cirka 4000 kom, ett mysterium i sig. Det är ju inte så att världsartister besöker Vasa varje dag. Minus för dåliga arrangemang, alltför stort vip- område framför scenen, underliga regler om vem som fick och inte fick lämna festivalområdet under dagen och ett märkligt artistpaket. Men stort plus till the performing boys. Publiken hade kul och gick bananas under de avslutande Always on my mind och, särskilt, Go West. Men nästa år ordnas inte festivalen längre i Vasa. Och vi vet inte vilka artister Vasa därför missar 2019. Tänk på det, ni som inte kom.
4. U-19 Europamästerskap i fotboll. Underhållande och rolig turnering med fotboll när den är som gladast och bäst, teknisk och kul. Jag såg tre matcher: Finland-Italien (som påstods vara slutsåld men inte var det), samt två matcher i Seinäjoki, det finska sammanbrottet i slutminuterna under Finland-Norge 2-3, en annars välspelad match, och finalen Portugal-Italien, en av de roligaste matcher jag sett live och som Portugal rättvist vann. Hamnade med i hörnet av den ljudligaste, roligaste, mest skönsjungande och färggranna läktarklacken, som ömsom stödde Portugal och ömsom Italien. Inbjudna av UEFA för att skapa stämning. Och vilken stämning, vilken positiv energi. En härlig kväll.
5. Åskvädret samma kväll som U19 finalen. Vi hade sol i Seinäjoki men började höra rapporten om extremt åskväder i bussen hemåt. Vi möttes av ett ofantligt åskväder, efter lång period av extrem hetta och torka. Ungefär sex blixtar i minuten, minst, räknade vi. Inget regn när vi landade på stadion och därifrån i rask promenad - och allt snabbare lunk - hemåt. Regnet började cirka 150 meter hemifrån och de sista 50 metrarna kom det ner ungefär som om någon tömt en balja över mig. Genomblöt, förstås. Men vilket skådespel sen, från vardagsrumsfönstret. Naturens egen magi. Lite som då jag för ett par nätter sedan vaknade mitt i natten, en stjärnklar natt och ställde mig på trappan på sommarstället. Tyst, kolsvart, och en myriad klart lysande stjärnor. Kan det bli vackrare?