Winnerbäck tog Umeå med storm

Lars Winnerbäck avslutade sin spelning i Umeå igår med Du hade tid.
Klassikern där han i texten sjunger om att han tog dem (publiken) med storm ikväll.
Och det gjorde han, bokstavligen.
Regnet öste ner över Hedlundadungen igår, under precis hela spelningen, utan avbrott.
Över ett hav av människor i blå, svarta, gula, röda regnrockar och regnponchos.
Den blötaste konsert jag någonsin upplevt.
Det kunde ha blivit en katastrof, en mardröm.
Men det blev det aldrig.
Lars Winnerbäck och bandet levererade.
Ibland glömde man helt bort att det regnade.
Regn? So what.
Så bra var det.
Jag såg Lasse live för fjärde gången, två gånger tidigare med suveräna Hovet i Stockholm, en gång akustiskt i Vasa, och igår i Umeå.
Betänker man förutsättningarna (läs: vädret), var gårdagen kanske den bästa.
Hovet är förstås det klassiska Winnerbäckbandet, det bästa, men frågan är om han någonsin har kompats av en bättre rytmsektion (bas, trummor).
Tror faktiskt inte det.
Hela bandet är bra och förtjänar beröm, men rytmsektionen... wow, vilket enormt tryck.
Låtlistan att ösa ur är lång och igår bjöd LW på en härlig kompott av gamla klassiker, nya favoriter och några överraskningar. För dig avslutades starkt och med större intensitet och tyngd än jag tidigare hört. Hosianna, duetten med Maria Andersson från Sahara Hotnights på videoscreen, framförd i en läcker version med snygga videoklipp från Stockholm i bakgrunden. Videon och livebandet funkar bra ihop. Inte minst i en stark och varm version av självbiografiska Söndermarken. En av höjdpunkterna igår.
Förartisten Melissa Horn gjorde ett högt uppskattat eget set och fick förstås också en kort spot i LW:s set, finstämda duetten Som jag hade dig förut.
Kom ihåg mig och Jag får liksom ingen ordning hörde till kvällens adrenalinstänkare och pulshöjare. Och att börja setet med En tätort på en slätt kändes förstås helt rätt.
Lars Winnerbäck sa från scenen att han aldrig kommer att glömma gårdagens spelning.
Det kan jag tro.
Om så bara för vädret, som garanterat gjorde honom och bandet absolut dyblöta när regnet piskade ner och blåste in över scenen, trots att de stod under tak.
Men vädret påverkade aldrig kvaliteten på spelningen, eller ens stämningen i publiken.
Ibland stärkte de strålkastarupplysta regnsjoken upplevelsen, som stämningsframkallande 3D-effekter.
Det var effektivt, suggestivt snyggt, oplanerat coolt.
Alla blev förstås dyblöta, dyngsura, av regnet.
men jag såg ingen sur min efter konserten. Inte en enda.
Det här var konserten som inte regnade bort.
Klockrent, Lasse.
Umeå blev ett segertåg.
Som i Du hade tid.
Svar: ja.
Ni tog Umeå med storm igår.
Bokstavligen.