Fågelmannen och Vastalääke

Två utmärkta österbottniska nyheter 2018.

1. Fågelmannen: Passagen EP (10"). En riktig Jeppishöjdare.
Fågelmannen är Mecki Anderssons soloprojekt, men här har flera andra kända nordösterbottniska förmågor roller som producenter eller medmusiker, till exempel Sassa Nygård och Peter Emaus.
Men det är Mecki A som skrivit alla texter och musik. Det blir en hel del vemod och melankoli.
Det är syntinspirerad pop av hög kvalitet.
Fem bra spår, och en särdeles imponerande a-sida.
Kommer med stark rekommendation.
Och det är dessutom bara kul med ett halvudda format, 10", tio tum.

2. Udda format bjuder också Vastalääke på, finlandssvensken som rappar på finska plus några svenska ord, och gör det bra.
Jag gillar också Vastalääkes coola inställning till hållbarhet.
Albumet Nimetön finns fysiskt utgivet på cd och, ännu coolare, på MC (c-kasett alltså, klassiskt kasettband).
Och kasettbandet är ett gammalt band han målat över och skrivit på med silverpenna.
DIY-principen - och inte så lite punk - att återanvända gamla kasettband så här.
Dessutom extra plus för att kasetten innehåller albumet på både a- och b-sidan.
Inget onödigt, bandslitande spolande här. Bara att byta sida och fortsätta lyssna.
Genomtänkt.
Det är ju bara för häftigt.
MC-banden finns endast utgivna i 40 ex.
Cd:na är tydligen ännu färre, bara 25.
Blir samlarprylar gissar jag, både MC och CD. Jag har själv Vaastalääkes Nimetön både på CD och band.
Fågelmannen och Vastalääke visar att det finns mera hopp och nytänk än superba ATYD på den österbottniska musikscenen.
Hiphop och melankolisk syntig pop.
What's there not to like?
Riktigt bra med riktigt bra lokalmusik för lördagskvällen - and beyond.