Undantagstillståndet fortsätter.
Men avspärrningen mellan Nyland och övriga Finland är borta, en tillfällig gränsdragning som aldrig skett tidigare, ens i krigstid.
Regeringen Marin har hittills skött sig väl och informerat om situationen och förutsättningarna för hur länge de nuvarande inskränkningarna i medborgerlig rörlighet upprätthålls. Den tydlighet och det lugn som förmedlats av regeringen i informationen under kristid har onekligen bidragit till att situationen förblivit lugn.
Ett undantagstillstånd är och bör vara en kortsiktig och extrem nödåtgärd.
Gränsen mellan Nyland och övriga Finland var en sådan
Att undervisningen flyttats från klassrum till online är något som tämligen säkert fortsätter terminen ut, men förhoppningen är att skolåret kan starta "normalt" efter sommaren. Att så stor del av arbetslivet i Finland flyttat hem och online kommer ändå att få följder för arbetslivet även efter kristiden. Digitaliseringen och dess möjligheter (och begränsningar) upplevs nu i realtid av mängder av människor och företag som annars inte ens hade övervägt distansarbete. Efter krisen kommer samhället på allvar att ta steget till det postindustriella samhället. Hittills har vi långt levt kvar i industrisamhället, med fabriksvissla i form av stämpelkort, och med en inställning inom flera yrkesgrupper att det viktigaste verkar vara att fysiskt parkera skinkorna på en fysisk arbetsplats. Härefter kommer distansarbete att accepteras i högre grad och kombinationer av arbete på distans och in office att märkbart öka, där det är möjligt. Det är resultatet i slutändan som räknas, inte var arbetet utförs.
Det enda vi egentligen vet i nuläget är att vi inget vet i nuläget.
Men vi kan och bör försöka planera för framtiden och försöka göra det bästa möjliga av det svåra nuläget.
Coronakrisen är en djup tragedi, men just därför är det också viktigt att inte bli apatisk utan våga se framåt, till efteråt.
Klart är ändå att det här är en utmaning vi inte tidigare sett eller upplevt. Det är en kombination av hälsokris, social kris och ekonomisk kris. På global nivå, överallt och samtidigt.
Omfattningen kommer långt att bero på hur länge det tar innan samhällena kan börja återgå till aktivt verksamhetsläge igen. Men först måste vi övervinna den akuta hälsokrisen.
Finland har klarat sig tämligen väl tills vidare, och nu kan man verkligen se värdena i att ha krisberedskap, med statliga beredskapslager och självförsörjningsgrad. Nyliberala managementteorier och en naiv övertro på att nätverk och flödesteorier alltid fungerar har fått sig en avgörande törn. Nu är gränserna stängda överallt och man ser till och med stormakter ägna sig åt former av piratism för att komma över nödvändig skyddsutrustning.
Även Finland hade börjat montera ner beredskap, sjukhusavdelningar, lagerhållning och så vidare, men inte hunnit lika långt som vissa andra. Nu ser vi också det fulla värdet i att ha en nordisk välfärd och en fungerande och allmän sjukvård. För att inte tala om betydelsen av ett gott och trovärdigt nationellt ledarskap.
Sanna Marin och hennes regering har skött sig mycket väl. Finländarna är inte oroade över det nationella ledarskapet. Mulliga fördomsfulla mansgrisar får nu en gång för alla klara bevis på att kvinnor kan leda. Det är på tiden. Och man kan med fördel jämföra ledarskapen hos en marin och en trump. Det råder ju ingen större oklarhet i vem av dem man hellre vill se som ledare i en kristid.
Trumps beslut att motarbeta WHO mitt under den globala pandemin och stoppa finansieringen av världshälsoorganisationen är mest ett försök att blanda bort korten från hur det egna ledarskapet (inte) fungerar och försöka rädda sin sjunkande valkampanj. Ett gigantiskt bottennapp.
Men Amerika är mera än en man. Bill Gates höjde sitt personliga bidrag till WHO med 150 miljoner till 250, mera än hälften av de 400 nationella miljoner Trump drog in för den globala kampen mot coronaviruset.
Finland handlar i detta läge också som en ansvarstagande och anständig nation, och höjer sitt bidrag till WHO. Hoppas många andra gör det samma, när trumpismen än en gång visat sitt ansvarslösa, och egoistiska ansikte. Det är tråkigt att en så stor och ledande nation, som rymmer många stora människor, har en så liten ledare.
Finländarna har förtroende för regeringen Marin. Tack och lov hann Finland ha riksdagsval före krisen och få en kompetent regering efter de mörka åren med nyliberala Sipiläs. Staterna har sin möjlighet att också välja nytt och mera kompetent, i november.
Finländarna är få, vi har ett stort land med i huvudsak natur, vi håller i allmänhet längre avstånd mellan personer än vad som nu rekommenderas. I kristid håller vi hyfsat bra ihop och följer laglydigt rekommendationerna. Inte alla av oss, förstås, men väldigt många.
Det här är inte heller en tid att peka finger. Nu handlar det om att försöka göra det bästa av situationen och våga se framåt. Finland och Sverige har valt olika strategier, och det är framtidens sak, när kriserna väl är övervunna, att analysera hur de olika strategierna har fungerat som helhet. Idag saknas ännu en helhetsbild. Men vad vi har och kan bära med oss är hoppet,
coronakrisen kommer utan tvivel att övervinnas,
men,
när, hur och till vilket pris är frågor vi ännu saknar svar på.
När de olika strategierna analyseras kommer vi som samhällen att lära oss stå bättre förberedda om någonting motsvarande händer igen. Kortsiktig vinstmaximering och maximal kostnadsreducering i nyliberal anda har försatt våra samhällen i en mera utsatt situation än någonsin. Lärdomen av krisen måste bli bättre strategier och bättre beredskap inför framtiden.
Den nordiska välfärdsmodellen är en utmärkt utgångspunkt.
Coronakrisen visar varför nedmonteringen av den inte får fortsätta.
Finland och Tyskland är två länder som tills vidare har stått väl förberedda för krisen, eftersom det har funnits större beredskap och mera reserver för kristid. Tyskland har inte monterat ner sina sjukvårdsavdelningar i samma takt som vissa andra länder, inklusive Finland, hade börjat göra eller planera.
Vi har med fasa sett tv-dokumentärer med inslag från Kina där man svetsat fast dörrar för hushåll (vi vet inte om de hushållen någonsin släpptes ut därifrån) och vi ser med fasa på Amerikas avsaknad av fungerande allmän sjukvård, särskilt för den fattigare delen av befolkningen. Allmän health care-motståndarna i USA borde se och lära av de skräckinjagande dödstalen i sitt land. Deras motstånd mot allmän sjukvård kommer tyvärr att kosta många, många liv i corona-tider. Tänk på det, republikaner.
Coronakrisen är allvarlig och global.
Och den kommer att innebära ett paradigm-skifte.
Världen före coronakrisen, och världen efter.
Låt oss hoppas att på andra sidan blir världen en värld där man verkligen har lärt sig någonting av denna kris, och det ohyggligt höga pris den kommer att ha skördat i människoliv, sociala och ekonomiska problem, och mänskligt lidande.
Berlin-muren och Sovjets fall 1989-91 innebar ett paradigmskifte, laman (lågkonjunkturens kris) i Finland på 1990-talet innebar ett annat paradigmskifte.
Men hela världen har aldrig kopplats ner i motsvarande skala som nu under coronakrisen. Åtminstone inte i fredstid.
Corona-krisen medför ett paradigmskifte.
En annan värld, en annan tid.
Det är en avgörande utmaning att kunna analysera vad och hur som skett före, under och efter krisen, de tre samverkande kriserna, och att utgående från den analysen lära vad som gjorts rätt och fel och hur vi kan göra bättre i framtiden. För att undvika en liknande kris, minska riskerna för det och/eller begränsa följderna.
Det är den stora utmaningen efter den aktuella, akuta, kristiden.
En hållbar värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar