Livet i undantagsland 1

Undantagstillståndet fortsätter.
Men avspärrningen mellan Nyland och övriga Finland är borta, en tillfällig gränsdragning som aldrig skett tidigare, ens i krigstid.
Regeringen Marin har hittills skött sig väl och informerat om situationen och förutsättningarna för hur länge de nuvarande inskränkningarna i medborgerlig rörlighet upprätthålls. Den tydlighet och det lugn som förmedlats av regeringen i informationen under kristid har onekligen bidragit till att situationen förblivit lugn.
Ett undantagstillstånd är och bör vara en kortsiktig och extrem nödåtgärd.
Gränsen mellan Nyland och övriga Finland var en sådan
Att undervisningen flyttats från klassrum till online är något som tämligen säkert fortsätter terminen ut, men förhoppningen är att skolåret kan starta "normalt" efter sommaren. Att så stor del av arbetslivet i Finland flyttat hem och online kommer ändå att få följder för arbetslivet även efter kristiden. Digitaliseringen och dess möjligheter (och begränsningar) upplevs nu i realtid av mängder av människor och företag som annars inte ens hade övervägt distansarbete. Efter krisen kommer samhället på allvar att ta steget till det postindustriella samhället. Hittills har vi långt levt kvar i industrisamhället, med fabriksvissla i form av stämpelkort, och med en inställning inom flera yrkesgrupper att det viktigaste verkar vara att fysiskt parkera skinkorna på en fysisk arbetsplats. Härefter kommer distansarbete att accepteras i högre grad och kombinationer av arbete på distans och in office att märkbart öka, där det är möjligt. Det är resultatet i slutändan som räknas, inte var arbetet utförs.
Det enda vi egentligen vet i nuläget är att vi inget vet i nuläget.
Men vi kan och bör försöka planera för framtiden och försöka göra det bästa möjliga av det svåra nuläget.
Coronakrisen är en djup tragedi, men just därför är det också viktigt att inte bli apatisk utan våga se framåt, till efteråt.
Klart är ändå att det här är en utmaning vi inte tidigare sett eller upplevt. Det är en kombination av hälsokris, social kris och ekonomisk kris. På global nivå, överallt och samtidigt.
Omfattningen kommer långt att bero på hur länge det tar innan samhällena kan börja återgå till aktivt verksamhetsläge igen. Men först måste vi övervinna den akuta hälsokrisen.
Finland har klarat sig tämligen väl tills vidare, och nu kan man verkligen se värdena i att ha krisberedskap, med statliga beredskapslager och självförsörjningsgrad. Nyliberala managementteorier och en naiv övertro på att nätverk och flödesteorier alltid fungerar har fått sig en avgörande törn. Nu är gränserna stängda överallt och man ser till och med stormakter ägna sig åt former av piratism för att komma över nödvändig skyddsutrustning.
Även Finland hade börjat montera ner beredskap, sjukhusavdelningar, lagerhållning och så vidare, men inte hunnit lika långt som vissa andra. Nu ser vi också det fulla värdet i att ha en nordisk välfärd och en fungerande och allmän sjukvård. För att inte tala om betydelsen av ett gott och trovärdigt nationellt ledarskap.
Sanna Marin och hennes regering har skött sig mycket väl. Finländarna är inte oroade över det nationella ledarskapet. Mulliga fördomsfulla mansgrisar får nu en gång för alla klara bevis på att kvinnor kan leda. Det är på tiden. Och man kan med fördel jämföra ledarskapen hos en marin och en trump. Det råder ju ingen större oklarhet i vem av dem man hellre vill se som ledare i en kristid.
Trumps beslut att motarbeta WHO mitt under den globala pandemin och stoppa finansieringen av världshälsoorganisationen är mest ett försök att blanda bort korten från hur det egna ledarskapet (inte) fungerar och försöka rädda sin sjunkande valkampanj. Ett gigantiskt bottennapp.
Men Amerika är mera än en man. Bill Gates höjde sitt personliga bidrag till WHO med 150 miljoner till 250, mera än hälften av de 400 nationella miljoner Trump drog in för den globala kampen mot coronaviruset.
Finland handlar i detta läge också som en ansvarstagande och anständig nation, och höjer sitt bidrag till WHO. Hoppas många andra gör det samma, när trumpismen än en gång visat sitt ansvarslösa, och egoistiska ansikte. Det är tråkigt att en så stor och ledande nation, som rymmer många stora människor, har en så liten ledare.
Finländarna har förtroende för regeringen Marin. Tack och lov hann Finland ha riksdagsval före krisen och få en kompetent regering efter de mörka åren med nyliberala Sipiläs. Staterna har sin möjlighet att också välja nytt och mera kompetent, i november.
Finländarna är få, vi har ett stort land med i huvudsak natur, vi håller i allmänhet längre avstånd mellan personer än vad som nu rekommenderas. I kristid håller vi hyfsat bra ihop och följer laglydigt rekommendationerna. Inte alla av oss, förstås, men väldigt många.
Det här är inte heller en tid att peka finger. Nu handlar det om att försöka göra det bästa av situationen och våga se framåt. Finland och Sverige har valt olika strategier, och det är framtidens sak, när kriserna väl är övervunna, att analysera hur de olika strategierna har fungerat som helhet. Idag saknas ännu en helhetsbild.  Men vad vi har och kan bära med oss är hoppet,
coronakrisen kommer utan tvivel att övervinnas,
men,
när, hur och till vilket pris är frågor vi ännu saknar svar på.
När de olika strategierna analyseras kommer vi som samhällen att lära oss stå bättre förberedda om någonting motsvarande händer igen. Kortsiktig vinstmaximering och maximal kostnadsreducering i nyliberal anda har försatt våra samhällen i en mera utsatt situation än någonsin. Lärdomen av krisen måste bli bättre strategier och bättre beredskap inför framtiden.
Den nordiska välfärdsmodellen är en utmärkt utgångspunkt.
Coronakrisen visar varför nedmonteringen av den inte får fortsätta.
Finland och Tyskland är två länder som tills vidare har stått väl förberedda för krisen, eftersom det har funnits större beredskap och mera reserver för kristid. Tyskland har inte monterat ner sina sjukvårdsavdelningar i samma takt som vissa andra länder, inklusive Finland, hade börjat göra eller planera.
Vi har med fasa sett tv-dokumentärer med inslag från Kina där man svetsat fast dörrar för hushåll (vi vet inte om de hushållen någonsin släpptes ut därifrån) och vi ser med fasa på Amerikas avsaknad av fungerande allmän sjukvård, särskilt för den fattigare delen av befolkningen. Allmän health care-motståndarna i USA borde se och lära av de skräckinjagande dödstalen i sitt land. Deras motstånd mot allmän sjukvård kommer tyvärr att kosta många, många liv i corona-tider. Tänk på det, republikaner.
Coronakrisen är allvarlig och global.
Och den kommer att innebära ett paradigm-skifte.
Världen före coronakrisen, och världen efter.
Låt oss hoppas att på andra sidan blir världen en värld där man verkligen har lärt sig någonting av denna kris, och det ohyggligt höga pris den kommer att ha skördat i människoliv, sociala och ekonomiska problem, och mänskligt lidande.
Berlin-muren och Sovjets fall 1989-91 innebar ett paradigmskifte, laman (lågkonjunkturens kris) i Finland på 1990-talet innebar ett annat paradigmskifte.
Men hela världen har aldrig kopplats ner i motsvarande skala som nu under coronakrisen. Åtminstone inte i fredstid.
Corona-krisen medför ett paradigmskifte.
En annan värld, en annan tid.
Det är en avgörande utmaning att kunna analysera vad och hur som skett före, under och efter krisen, de tre samverkande kriserna, och att utgående från den analysen lära vad som gjorts rätt och fel och hur vi kan göra bättre i framtiden. För att undvika en liknande kris, minska riskerna för det och/eller begränsa följderna.
Det är den stora utmaningen efter den aktuella, akuta, kristiden.
En hållbar värld.

Happy Easter Online Playlist - Påskhelgens Spellista

Det är långfredag i undantagstillstånd.
Kan knappast bli längre än så.
Påskhelg, långhelg, i coronatider.
Inga släktträffar eller glada påsksamkväm.
Vi förväntas alla fira Glad Påsk digitalt i år,
med släkt och vänner online & at home.
Det är Kristenhetens största högtid, påsktid,
en märklig tid, våren 2020.
Men tappa inte humöret, efter regn kommer alltid sol.
Vi har hoppet om en bättre morgondag,
utan c-virus och världens alla trumpar.
Remember,
We are the World! All of Us!
Happy Easter, even in sinister times!
Lyssna, dansa, njut av påskens playlist,
kommentera, diskutera, kritisera,
eller sätt ihop din egen playlist.
Här är 33 rullande spår,
en festlig playlist att njuta av under långhelgen.
Det är långfredag,
och det är undantagstillstånd.
Men vi kan alla göra det bästa av situationen.
Glad Påsk!


HAPPY EASTER ONLINE (PARTY) PLAYLIST
Intro: Out Of Body/Innersphere
Pidä Huolta (7")/Mistakes
The Digger (MC)/Ipi ’N Tombia feat. Margaret Singana
Bra Kärlek/Ison & Fille feat. Fjärde Världen och Allied Forces
Too Hot/Coolio
Yoshimi Battles The Pink Robots pt. 1/The Flaming Lips
Södermalm/Jon Rekdal featuring Hammarby P-92
Das Herz von St Pauli/Phantastix & Elf
Pohjanmaalla (Live 2008)/Klamydia
Maggot (Drone) Edit (45 rmp) (7")/ATYD
Mein Hamburg Lieb Ich Sehr/Abschlach!
Nobody Steam (Live)/DJ Shadow
The Sun Always Shines On T.V. (Alternative Early Mix)/A-Ha
Always On My Mind (Live 1999) (CD-s)/Pet Shop Boys
Kleine Taschenlampe Brenn (Live 2002)/Nena feat. Markus
Nie Wieder (Juice Exclusive)/Yael & Loop
I'm The Message (Original) (12")/Karl Bartos
Mein Ding (Unplugged Live 2011)/Udo Lindenberg
Can't Come Home/Hurriganes
Viidestoista Yö (Live 1983)/Juice Leskinen
Blue Blue Moon/The Boppers
I Won't Let The Sun Go Down On Me (Extended Remix) (12")/Nik Kershaw
Ooh, What A Night pt.1 (7")/Linda G. Thompson
Mercy Mercy Me (The Ecology) (Stereo Promo Version)/Marvin Gaye
We Are The World (12")/USA For Africa
Heaven Can Wait (12")/Bolland
Welcome Back/Maze
Living In The City/Hurray For The Riff Raff
Take It To The Limit (Live 1976)/Eagles
Matkalla Motowniin/Leevi and The Leavings
Walk This Way (Instrumental) (12"B)/Run D.M.C. feat. Aerosmith
Vi Är För Alltid/Kent
Never Turn Your Back On Mother Earth/Martin L. Gore

Liveminnen & Udos Livebox

Midsommar 2019.
Oförglömlig.
En av de bästa konserter jag någonsin sett.
Och jag har ändå också upplevt live bl.a. Bowie, Lou Reed, Dylan, Depeche Mode, Kraftwerk, Kent, Lundell, Håkan Hellström, Roxette, AC/DC, Deep Purple, U2, Rolling Stones, Eva Dahlgren, Juice Leskinen, Morrissey, Hoola Bandoola Band, Flaming Lips, Bruce Springsteen, Winnerbäck, Apulanta, Crazy Cavan, Midge Ure, Niklas Winter, ATYD, Anssi Kela, Pet Shop Boys, Eppu Normaali, Eagles, Europe... ja, you get the picture.
Hade biljetter till Neil Young och Sex Pistols men missade båda två. Och hade verkligen velat se konserternas konsert Live Aid. Jag och två vänner följde de 16 timmarna, men bara på tv.
Men jag har sett många utmärkta, klassiska konserter live.
Fantastiska Kent både i Helsingfors och Vasa på sin avskedsturné och i Vasa på Vapen & Ammunition-turnén, med Cardigans i Helsingfors ishall och den klassiska spelningen på Tavastia under Isola-turnen. Alla var de odödliga spelningar.
Henry Rollins var förstås rapp i käften även live. Underbara Flaming Lips på Pitkä Kuuma Kesä var ofattbart bra och kul. Bland det bästa jag någonsin sett live. Morrissey dagen innan var också sanslöst bra.
AC/DC 1997 och Deep Purple 1987 med sina bästa laguppställningar var oförglömliga. Likaså John Fogertys första, och sannolikt bästa, spelning i Finland, 1997. Min ryggrad minns ännu versionen av Long as I can see the light.
J Karjalainen Electic Saunas röjarversion av Väinö på Kåren i Åbo, samma år som Väinö blev en megahit, glömmer jag aldrig. Och vem kan glömma Bruce Springsteens fantastiska 4-timmarskonsert i Helsingfors, hans längsta någonsin. Jag har aldrig varit så utmattad efter en konsert. Och Bruce har levererat på alla tre konserter jag sett honom live.
Första gången jag såg Depeche Mode live och första gången jag såg Kraftwerk live gick stora drömmar i uppfyllelse. Och därefter såg jag båda två en gång till, under ett enda fantastiskt förlängt veckoslut. Och Depeche på Spirit-turnen var bästa (tredje) gången jag sett dem, och enda gången jag fått höra Everything counts live.
Dylan live var ett måste. Hade biljett till Pori Jazz men då han flyttade konserten några dagar kunde jag inte gå. Och i New York fick jag ingen att hänga med till Madison Square Garden för att se Dylan och Joni Mitchell. Det lär ha varit en strålande konsert. Jag var för trött för att gå ensam efter att ha sett ett strålande funkband på McDougal Street sent föregående kväll. Såg flera år senare Dylan i Helsingfors istället. Utmärkt. Och ett måste att ha sett Bob Dylan live. Formstarka Lou Reed i Tammerfors likaså ett måste, och underbara Bowie på Provinssi. U2 och Rolling Stones på stadion i Helsingfors inte att förglömma. Fina minnen. Dylan såg jag igen i somras, i Hamburg. Eagles på Sjöhistoriska i Stockholm blev en helt magisk kväll i högsommarvärme, Lars Winnerbäck i Umeå var istället den vädermässigt värsta konsert jag upplevt. Men likväl en helt fantastisk konsertupplevelse. Liksom de tre andra gånger jag sett honom live. Lundell i duggregn på Skansen spelade ingen av sina 20 mest kända låtar, men var utmärkt ändå. Jag fick höra alla favoritspår live på Vanha i Helsingfors istället. Håkan Hellström levererade med humor och värme i Stockholm och Jakobstad och det samma gjorde sympatiska Apulanta i Vasa. Jag har varit på stämningsfulla julkonserter med Boppers och Bo Kaspers Orkester i Stockholm och sett Finlands bästa jazzgitarrist Niklas Winter i olika konstellationer. Fullt godkänt också för bland andra Crazy Cavan, Matchbox, Manic Street Preachers, Eppu Normaali, Pelle Miljoona, Tomas Ledin, Peps Persson och Dogge från Latin Kings.
Har dessutom haft oförglömliga samtal med bland andra Wayne Coyne, Mikael Wiehe, Sami Sirviö, Stefan Sundström, Ulf Lundell, Niklas Winter, Boppers, John Fogerty, Stu Cook & Doug Clifford (men inte alla tre tillsammans), Crazy Cavan, Tomas Di Leva, J Karjalainen, Håkan Hellström, Ray Simpson och Anssi Kela. Har träffat Kent och Cardigans backstage före deras gemensamma spelning i Helsingfors och Eldkvarn i skivbutik i Stockholm, och Crazy Cavan ’n’ The Rhythm Rockers på Sokos när de var som allra störst i Finland, till exempel. Kul minnen.
Pet Shop Boys förgyllde en sommarkväll live i Vasa och Alphaville överraskade positivt en annan. Jag har sett Janne Schaffer på gura (gitarr), Irina Björklund på såg, och Jean-Michel Jarre på syntar. Och Europe innan de slog igenom, i Åminne. Goda minnen.
Magnum Bonum och Paul Oxley’s Unit tillhör de allra tidigaste och därför speciella konsertminnena. Jag var till och med ”hjälproadie” för Magnum Bonum, once upon a time in a small town.
Down Under med Men at Work på Grosse Freiheit 36 var långt bättre än väntat 2019 och Midge Ure levererade klassikeralbumet Vienna i sin helhet på likaledes legendariska klubben Grünspan i Hamburg.
Strövtåg i Hembygden med Mando Diao, när solen gick ner över havet den där 30-gradersfestivaldagen i Vasa 2018, var så oerhört vacker att det nästan gjorde ont. Ren musikalisk och stämningsmässig magi.
Wiehe sjöng Titanic live på hundraårsdagen av förlisningen, Anssi Kela var utmärkt på liten scen i en numera svunnen bar i Vasa. Och till klassikerna hör förstås Hoola Bandoola Bands nästsista spelning någonsin, på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen och And Then You Dies första efterlängtade spelning på åratal i hemstaden, där de använde så mycket rök att brandalarmet utlöstes före första tonen och vi (cirka 25 i publiken) fick vänta 45 minuter utanför, vänta på rökdykare, innan konserten startade, en klassiker bara för det. Och det finns förstås en hel del mera som jag inte nämnt här.
Men den kanske allra bästa upplevelsen var alltså förra midsommaren i Hamburg. Kanske för att den också var så oväntat fantastiskt bra.
Udo Lindenberg i sin hemstad med sin Panik Orkester.
Tre konserter, tre dagar, slutsålt med 12000 pers per kväll. Jag såg bara den mellersta konserten.
Magiskt. Underbart. Gripande. Reeperbahn live med Udo i Hamburg, vad kan slå det?
Och i kväll ser jag på Udos box Stärker Als Die Zeit live (igen), inspelad i Leipzig 2016. Nästan lika otroligt bra som live-upplevelsen 2019. Två blueray, två cd:n, fulla med livskraft.
Udo Lindenberg (70),  i den här tappningen kan betyget bara bli 10/10.
Suveränt, oslagbart, en total upplevelse mellan rockkonsert, kabare’, reeperbahnsk frihet, och vansinnigt positiv spelglädje.
Och i dessa coronatider passar det ju bra att citera den fina texten i Horizont, en sång som görs i en makalös version här.

Hintern Horizont geht’s weiter
ein neuer Tag
hintern Horizont immer weiter
zusammen sind wir stark

En ny dag väntar bakom horisonten.
Tillsammans är vi starka.
Minns det.

Ohygieniska dörrhandtag och buffetluncher

I kölvattnet på coronakrisen kommer mycket att förändras.
Måste mycket förändras.
Synen på buffertar, självförsörjningsgrad, reservlager, personalombytet inom hemhjälp och åldringsvård, säkerhet och resande, digitalisering, distansarbete, management och ledarskapsfilosofier, nätverksekonomier, flödesscheman och just in time works in good times but...
Världen måste lära sig krisberedskap igen. Det är absurt att se hur dåligt förberedda dagens samhällen har varit för corona-krisen.
Det är mycket att lära och mycket att analysera. Forskningen inom alla discipliner har en enorm uppgift efter kriserna.
Vad kan vi lära så det inte händer igen, eller värre.
Stort som smått.
Här är två saker som jag länge varit kritisk till i vardagen när det gäller smittrisker.
1. Dörrhandtag. Efter coronan är det dags att se över dörrarna i alla allmänna byggnader, inte minst skolor och universitet. Idag är de flesta dörrar sådana att man ännu år 2020 måste öppna dem med att vidröra handtag som hundratals håller i varje enskild dag. Det har länge förvånat mig. Nu är det hög tid att övergå till automatiserade dörrar och att använda tags istället för att slå in dörrkoder. Ta bort dörrarna med handtag som alla måste fingra på. Det tror jag många önskar i coronans kölvatten.
2. Buffetluncher är i normalfall en lönsam business, men det är inte hygieniskt att tiotals, kanske hundra, delar på samma bestick för att förse sig med mat på tallriken. Här tror jag trenden blir ganska tydlig efter coronan. Färre vill äta en buffet lunch, så det är skäl att börja fundera på alternativ, som serveringspersonal, bordsservice, mera takeaway och bra hem/jobbkörning med mat.
Personligen har jag aldrig gillat snuskiga dörrhandtag i allmänna byggnader eller att dela bestick på buffetluncher.
Och jag vågar säga att jag inte är ensam och att vi som tycker så har blivit många fler med coronan.
That said, just nu tycker jag mycket synd om alla restauranger, cafeer och pubar som måste hålla stängt under denna coronatid. Det här är en tuff tid för dem och deras anställda.

Vit spelare, vit vinyl, i vit stad

Vrålsnygg design på Brauns klassiska skivspelare.
Ett måsteköp när jag såg den i skyltfönstret på en retroinriktad musikaffär i Helsingfors.
Vit spelare och vit vinyl passar dessutom väl i ”den vita staden”.
Fast den här spelaren är faktiskt inte inkopplad just nu.
Och den är ju egentligen mera svart än vit, om man inte tittar rakt uppifrån, men, so what.
Låt oss dansa, lyssna, vila till tonerna av god musik.
Och njuta lite extra av ögongodiset,
en god, klassisk design.
Ett vackert exemplar.

Record player aus Hamburg

Den här coola skivspelaren gav soundtracket till mitt läsår i Hamburg. Inköpt i Hansastaden, dessutom.
Lyssnade mycket på singlar. I Tyskland gavs, och ges, många förstaupplagor ut på färgad vinyl.
Red record for a red player. Helt rätt i Hamburg.
Hamburg ist ein sehr schönes Stadt!
Och låten på skivtallriken är ju ännu, eller ånyo, minst sagt högaktuell.
Shake it, swing it, dansa virussjukdomen väck!

(Udda) Playlist för Undantaget (2)

Alas, one more week of Martial Law.
Living in Corona Times.
Och så har ännu en vecka gått av Coronavirusets undantagstid.
Med undantagstillstånd, skärpta bestämmelser, och ännu inte så mycket hopp om snabb förändring vid horisonten.
Men, det är ändå en helg på antågande.
Och vi behöver också vila tankarna, åtminstone för en stund, från corona och dess följder.
Yes, we also need some time to rest, when we are not thinking on corona.
Så,
här är en ny playlist för undantaget, inför ett nytt, andra undantaget veckoslut.
Kanske en liten musikquiz för de(n) som sitter hemma och en playlist för alla som vill tänka, lyssna och tipsas om bra musik. Eller bara ha något riktigt bra eller udda att dansa till.
Förra helgens megalista var på hela 55 låtar.
Ett enda långt soundtrack för att pigga upp ett unikt märkligt och nedstängt veckoslut.
Nu är spåren 22.
Lämpligt få för en quiz,
tillräckligt många för en hemmakväll.
Vilket spår är bäst? Vilket spår är sämst?
Vilken låt eller version har du/ni aldrig hört förut?
22 songs, why not for a quiz, or just music to enjoy alone or together at home.
Some well-known tracks, some not.
Have fun, take care, be careful out there, all of you!


UDDA PLAYLIST FÖR UNDANTAGET (2) - The QuiZ

Kun Suomi Putos Puusta (MC)/Ismo Alanko

Come Together/Roberta Flack

Isomies Levyjä Soittaa (7”)/Puolikuu

The Lonely Hunter/Ultravox

Rubberband Of Life feat. Ledisi/Miles Davis

The Landscape Is Changing (Acoustic, Live)/Forced To Mode

Luffarn/Kenta

Attjii/Hemliga Byrån

A Kiss For Every Tear/Vanity Fair 

Come Back/Theodore Nemy

Paper’d Up/Snoop Dogg

Ehkäisy Räp (Instrumental) (7”B)/Midas

Play It Cool (7”B)/Freddy King

Let us Dance Just A Little Bit More (7”)/Secret Service

Got To Keep On/The Chemical Brothers

Hard Times (Original 12" Mix)/Al McCall

De’ ‘E Vi Som Bestämmer (7”B)/Intermezzo

The Night Time Is The Right Time (Live at Woodstock 1969)/Creedence Clearwater Revival

Time For Heroes/The Libertines

One/Johnny Cash

Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg (Live at Way Out West 2010)/Håkan Hellström

A Whiter Shade Of Pale (7"EP)/The Impact

Bonusfråga: Bakom bandnamnet Vanity Fair döljde sig ett legendariskt svenskt kultband, som gjort alla sina album utom ett på svenska. Vilket är bandet?
(Svar: Lustans Lakejer)