Leve Leicester

Igår stod det klart, Leicester är årets engelska ligamästare.
Den närmast ofattbara överraskningen höll ända in i mål.
Leicester blev mästare efter att Tottenham tappat 2-0 till 2-2 mot Chelsea, och därmed är Leicesters försprång ointagligt.
Nej, mitt favoritlag är inte Leicester.
Men vinnare i år är inte bara staden Leicester med cirka 400 000 invånare utan hela den brittiska fotbollsvärlden.
Premier League är en intressant liga, eftersom ett Leicester kan slå de miljonstinna storklubbarna och mot alla odds vinna ett mästerskap.
Det är stort.
Det är sport som störst.
Alla som såg bilderna på de firande Leicesterspelarna igår, då de insåg att mästerskapet är vunnet, kan bara gratulera och applådera. Det här är bra för fotbollen.
Leicester firade igår, och det var bara en försmak inför lördagen då laget spelar hemma, och staden firar på riktigt.
Flyttar vi fokus till hemlandet mådde finsk fotboll bra i fjol av att Seinäjokis SJK tog hem mästerskapet framför näsan på storklubben HJK.
I år väntar "alla" att "ordningen" återställs, att HJK vinner.
Oddsen blev ju inte sämre av att SJK förlorade poäng, eller klåpade bort dem, under säsonginledningen.
Men just därför riskerar fotbollssäsongen att bli en enda lång gäspning.
HJK känns för överlägsna, helt enkelt.
För självskrivna som segrare.
Och om säsongen riskerar bli en transportsträcka till HJK:s guld, heter den största förloraren finländsk fotboll.
Därför var SJK:s seger ifjol bra för fotbollen, oavsett vilket lag man egentligen håller på.
Och därför är Leicesters ligaguld i år en seger för fotbollen, för sporten, oavsett vilket lag man egentligen håller på.
Varmt grattis, Leicester, det här guldet unnar vi er!