Wahlroos och Downton Abbey

Såg ni den stort uppslagna intervjun med Björn Wahlroos häromsistens i tv?
Nu vet vi hans lösning på digisamhällets utmaningar.
En återgång till tiden före första världskriget, tänk Downton Abbey.
Jag gillar ju tv-serien, fiktionen om livet upstairs och downstairs. Fina miljöer, strålande skådespelarinsatser.
Wahlroos vill ha det här på riktigt. En värld av herrskap och tjänstefolk.
För det är här han ser den nya arbetsfördelningen, mellan digiålderns herrskap och tjänstefolket.
Det finns en otrolig potential för arbetsfördelning i hemmen, nämligen. Uppgifter som andra kan sköta medan digisamhällets elit ägnar sig åt digitalisering. Eller kanske snarare åt kapitalförvaltning.
Det handlar då inte om några tjänster här och där utan den wahlrooska visionen förverkligad är ett Downton Abbey.
Där är vi ännu inte.
Statsminister Sipilä var snabb att uttala "kaiken maailman dosentit" (all världens docenter) i sin kritik av utbildning och forskning, men vi väntar ännu (kanske förgäves) på uttalandet "kaiken maailman veronkiertäjät" (all världens skattesmitare).
Ett New Downton Abbey kan nämligen mycket riktigt bli resultatet när samhällsresurserna och den allmänna välfärden dras in medan snikna förmögna ägnar sig åt planerad skatteflykt.
Som historisk tv-fiktion är Downton Abbey underhållande. Men som framtidsvision för digisamhället är den inte mycket värd, Downton Abbey-modellen.
Det är att gå med rumpan före in i framtiden.