lördag 11 maj 2019

Uni Hamburg 100

Rektor Dieter Letzen. (c)PE

Universität Hamburg har firat sina första 100 år.
Officiellt med Festakt och campusfest den 10 maj 2019.
Med förbundsdagspresidenten Wolfgang Schäuble som högt uppskattad festtalare.
Men programpunkterna var fler än så, och även de andra gästerna bemärkta.
På scenen framträdde bland andra komikern och serietecknaren Otto Waalkes, den roligaste av talarna, och tyska ESA-astronauten Alexander Gerst, som bland annat överräckte en Uni Hamburg-flagga som han haft med sig ut i rymden, till den legendariska rektorn för Uni Hamburg, professor Dieter Lenzen (se bilden).
Förste borgmästare Peter Tschentscher framförde officiell hälsning till universitet från "Freien und Hansestadt Hamburg". Och fick dessförinnan från scenen motta en hälsning från professor Peter Burger om att universitetet behöver bättre finansiering.
En del allvar, men också humor och avslappnade talturer, så det blev en roligare festakt än väntat.
Och bra musik, dessutom, av universitetets egna Skyliner Jazz-Bigband. De gjorde framför allt en lång, groovig och härligt funkig version av klassiska Earth, Wind & Fire-örhänget Fantasy.
Campusfesten efteråt (pågick bara till klockan 19), var mera avslagen än väntat, kanske mest på grund av vädret, regn på dagen och småkallt på kvällen.
Men åtminstone ett av banden på scenen imponerade, med duktig rullstolsbunden sångare och härligt tryck. Ganska otippat gjorde de även en reggaecover på 80-talshiten Karma Chameleon. Verstexterna var sisådär, men refrängen satt klockrent.
Bara det.
En trevlig dag.
Stort Grattis Uni Hamburg.
Till de första hundra.

Alphaville är Forever Young




Äntligen.
En av syntpopens verkliga klassiker, Alphavilles lp Forever Young från 1984, utkom i vår i en Super Deluxe Limited Edition-box med remastrad lp, tre cd och en dokumentär-dvd.
Så fräsch att skivaffären inte hade hört om den när jag beställde in ett ex av boxen.
Forever Young, förresten. Det var först bandnamnet, tills de kom på det betydligt bättre Alphaville.
Namnet förstås från Jean-Luc Godards film Alphaville, som brukar beskrivas kombinera genrerna dystopi, science fiction och film noir.
Och, let's face it, det funkar ju ganska bra som beskrivning på syntpoptrion Alphaville också.
Texterna är faktiskt tyngre än det glättiga soundet.
Men är den något att ha, boxen?
Absolut. Om man gillar synthpop. Och särskilt om man gillade originalet och hitsinglarna Big In Japan, Sounds Like a Melody och Forever Young, när det begav sig, eller senare.
De har visat sig vara tidlös pop, inte bara trendiga hits. Forever Young är framför allt, idag, ett klassiskt syntpop-album, som fortfarande låter bra, inte minst starka albumspår och "icke-hits" som Summer In Berlin, To Germany With Love och Lies.
Låter bättre, borde jag säga. Remastringen av albumet lyfter fram ljudbilden och detaljer i den tydligt och klarare än någonsin (LP och CD1). CD2 innehåller remastrade singel- och maxiversioner, inklusive b-sidorna. En omistlig cd, för här finns bland andra min gamla favorit The Nelson Highrise Sector 1 - The Elevator (b-sida till Sounds Like A Melody) och Forever Young up-tempo (intressant och fungerande, som Alphaville först såg låten, men också bevis på att balladversionen är bättre).
CD3 innehåller över 70 minuter med remastrade demoversioner, vilket är både frikostigt och högintressant. Här finns också tidiga Alphaville med sånger på tyska, Traumtänzer och Blauer Engel.
Dokumentären är väl inte spektakulär men i alla fall bra och inkluderar även de fyra musikvideon som hängde ihop med albumet. Sångaren Marian Gold (den enda kvarvarande medlemmen i dag) och Bernhard Lloyd deltar med nyinspelade intervjuer, däremot inte Frank Mertens, som hoppade av redan innan sista singeln från albumet (The Jet Set) kom ut.
Albumet Salvation från 1999 är visserligen också riktigt bra, men tyska Alphaville gjorde tyvärr bara ett fantastiskt album, en klassiker, och det albumet är definitivt värt att höra, det är odödlig popmusik. I den här limiterade och välremastrade tappningen kan man suga länge på karamellen.
Enda minuset är att cd:na inte har separata fodral, eller ens innerfodral, utan ska tryckas in i cardbord-fodralet.
Det är ingen höjdare.
Likaså är lp:n med innerfodral en del av boxen och saknar alltså ett separat konvolut. Fast, boxen tar därför inte mycket mera utrymme än en dubbel-lp med konvolut i hårdpapp, och det är i sig en fördel. Innehållet är hursomhelst toppklass.
Trion må ha bytt till ett betydligt bättre bandnamn, Alphaville,
men de är Forever Young.

söndag 5 maj 2019

Nordsee ist Mordsee

En filmupplevelse utöver det vanliga.
Och ett riktigt fett koncept.
En stad ser en film, var dagens tema.
15 olika biografer i samma stad visade samma film. Ett rullande schema med start klockan 12. Jag satt i proppfulla, till sista platsen utsålda, Abaton klockan 19.30.
Hela dagsprogrammet var en hyllning till regissören Hark Bohm. Ett vackert sätt att fira hans 80-årsdag, genom att visa den restaurerade versionen av hans klassiska kultfilm, ungdomsdramat Nordsee ist Mordsee, från 1976. Som i huvudsak handlar om två unga pojkars frigörelsekamp och tonårsuppror i  en slummig stadsdel på 1970-talet, med Hamburg och Elbe-landskapet som fond. Udo Lindenbergs musik är också en viktig pusselbit i filmen.
Kvällen började med en kortfilm från samma period och stad. Regissören till den erkände att han hade inspirerats av Nordsee, särskilt i några scener. Han var på plats i salen. Kul.
Större var ändå att en grupp vandrade in i salen under sluttexterna, bland andra regissören Hark Bohm själv och en av huvudrollsinnehavarna, Dschingis.
Varma applåder från en tacksam, fullsatt, biosalong, förstås.
Alla fem (inklusive den ansvarige kameramannen från Nordsee, men främst Bohm och Dschingis) kommenterade filmen och bjöd publiken på en härlig bonus.
Nordsee ist Mordsee är en verklig kultfilm i Tyskland, men särskilt i Hamburg, förstås.
En utmärkt film, väl värd att se, och tänk att göra det under dessa omständigheter,
så grymt bra.
En härlig kväll.
Och före det, en härlig dag.
Besökte Altona och stadsdelen Ottensen på förmiddagen. På Altonas museum fick jag en personlig guidning av kuratorn genom utställningen om boende och stadsplanering i Altona under 1900- och 2000-talet. Egentligen var det en allmän guidning, men det var bara jag på plats.
Fick en timmes utmärkt specialguidning.
I ett museum med fina samlingar.
Ibland har man tur.
Söndagskultur+

Nya kent-fans

De senaste veckorna har kent fått några nya fans.
I Estland och Polen, åtminstone.
Kanske även i Turkiet och Brasilien.
Och de kanske blir fler.
Videon till Den sista sången kräver inga språkkunskaper i svenska.
Den säger ändå allt.
Och den blev en ingång till kent för nya fans.
kent låter otroligt bra.
Fast man kanske inte förstår ett enda ord.
Ännu.
Det säger något om bandets storhet.
Plus att de gjort musikhistoriens coolaste sorti.
Med sista albumet.
Sista turnén.
Sista sången.
Respekt.

Vinylfynd

Plattenrille är en cool skivbutik.
Var där för första gången i går.
Och för andra gången i dag.
Köpte framför allt ett absolut favoritalbum i sin första upplaga,
med innerfodral i kartong,
och plansch i tjockare pappersversion.
Kraftwerk.
Trans-Europa-Express.
Legendariskt album.
Jag har det på lp från förr, på cd, på tyska, på engelska.
Men nu i originalversion. Från 1977. Tyskland.
Kling Klang Schallplatten.
Musik blir inte mycket bättre än så här.
Nationalromantisk plansch och stämning på konvolutet, det gamla Europa, 
och samtidigt tunga toner från det nya Europa,
och en hel del som för tankarna till visonen om EU,
Europa Endlos.


.



Kraftwerk var dagens höjdpunkt.
I går gjorde jag några andra fynd:
The Chemical Brothers: Surrender (2 LP).  En klassiker, schyssta beats, nu har jag den på vinyl.
Linton Kwesi Johnson: Want Fi Goh Rave/Reality Poem (12"). Tung, samhällskommenterande britt-reggae.
New Order: Blue Monday (12"). Den tyska upplagan, men funkar lika bra för det. Klassisk elektro. 
Criminal Element Orchestra: Locked Up. Fin lp med rap/funk-rytmer, producerad av Arthur Baker och med bland andra Maceo Parker ombord.
The Cure: Boys Don't Cry. Tyska upplagan. Fin, tidig platta med Cure, som blev invalda i Hall of Fame 2019. Med all rätt.
Rock Steady Crew: Ready For Battle. "Elektro-Old School HipHop" och "Breakdance-Rarität", enligt skivbutiken. Kanske inte riktigt fullt så raritet, men helt nice, och (Hey You) The Rock Steady Crew minns man ju som hit.
Electronic: Feel Every Beat (7"). Pre-promotional copy! Från augusti 1991. Ett fynd för 1,50 euro.
Spandau Ballet: Chant No. 1 (I don't need this pressure on) (7"). Tidig Spandau Ballet-single, när de fortfarande lät mera funkpop än new romantic.
Nena: Just A Dream (Mega Dream Mix) (12"). Nur Geträumt, på engelska och som megamix. På b-sidan originalversionen och Indianer. Från Nenas fina debut-lp.
Ian Dury: Wake Up And Make Love With Me (12"). Tyska originalversionen. Med klassikern Sex & Drugs & Rock & Roll på b-sidan. Bra sväng.
Kan bara tillägga: riktigt bra lördagsmusik.

lördag 4 maj 2019

Förbjudna röster

Internationella Pressfrihetens dag.
Den 3 maj, i går, fredag.
En viktig dag.
Såg dokumentären Forbidden Voices i en proppfull biosalong igår.
En film om tre modiga journalister/bloggare i Kuba, Iran och Kina, som fått betala höga pris för sin samhällskritik.
Tre modiga berättelser i en välgjord dokumentär.
Efter filmen diskuterades dagsläget av en panel som representerade organisationen Reportrar utan gränser samt två journalister som tvingats lämna sina hemländer.
En viktig poäng är att i dag är pressfriheten och yttrandefriheten inte bara hotad i diktaturstater och länder som brukar nämnas när det handlar om brott mot yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det skrämmande nya är hotet mot det fria ordet, seriös journalistik, seriös analys av data, kritiska samhällskommentarer och sanningssökande även i de demokratiska staterna.
Hotet mot sanningen och en verklig bild av verkligheten kommer i demokratierna främst från extrema populister på ytterhögerkanten och narcisisstiska politiker som inte skyr att skylla egna felsteg, "misstag", övergrepp och/eller diverse skelett i garderoben på "fake news" och piskar upp stämningar som kan göra det både obehagligt och farligt, även i västerländska demokratier, att ägna sig åt sanningssökande undersökande samhällsjournalistik och att sprida det fria ordet.
Utan yttrandefrihet och pressfrihet finns heller ingen äkta demokrati.
Därför är 3 maj, pressfrihetens dag, viktig.

Ps har aldrig haft problem med att spara eller publicera blogginlägg förrän ... nu. Det här gick först inte att publicera, eller spara, och sedan blev det problem med nätverket, vilket sammanträffande...!

torsdag 2 maj 2019

Playlist för Gästehaus

Jag firade inte Glada Vappen 2019, för Vappen firades inte i den stad i det land jag befann mig i.
Men jag spikade istället en
Playlist für Gästehaus Gang,
lite gammalt, lite nytt, lite lånat, lite blått, lite svenskt, lite finskt,
lite vinter, vår, sommar och höst,
so, Gästehaus Gang,
this is for you:


Då Som Nu För Alltid (Video Instrumental Mix)/Kent
Dreamer/Pete Rock
Welcome Back/Maze
This House (Is Where Your Love Stands)/The Big Sound Authority
Ebony Eyes (7"EP)/Stevie Wonder
Knockin' On Heaven's Door (Live at Wembley Freddie Mercury Tribute)/ Guns'N'Roses
Everyday Is Like Sunday (Live at  the Move Festival, Manchester)/Morrissey
Work It Out (12" Main)/Jurassic 5 feat. Dave Matthews Band
Kung Fu Fighting (7")/Carl Douglas
Goiatuba/Biquino Cavadao
Missä Se Väinö On/J. Karjalainen Electric Sauna
Nelson Mandela/The Special A.K.A.
So Much Trouble In The World/Bob Marley and The Wailers
Bye Bye Manhattan/Moondog
The Model/The Balanescu Quartet
Om Du Lämnade Mig Nu (Live in Linköping)/Lars Winnerbäck med Miss Li
Rock Me Baby ( 12")/Johnny Nash
St. Pauli ja Reeperbahn/Irwin Goodwin
If Not Tomorrow (7"B)/Comet
Time Is Running Out (Overtime Mix) (12")/The Jonzun Crew feat. Michael J.
Abschied (Live)/Nena
Don't Stop Me Now (Revisited)/Queen
Don't You Ever Leave Me/ Hanoi Rocks
Suburbia (The Full Horror) (12")/Pet Shop Boys
Dolce Vita (Special Maxi 12" Version)/Ryan Paris
Here Is The House/Depeche Mode
In The House (Main, 12"B)/Jurassic 5
Wanna Rock/UTFO
Kool Jazz/Pete Rock
Alcohol/The Special A.K.A
Close (to The Edit)/Art Of Noise
California Love/2pac feat. Dr. Dre
One Way Ticket (Long Version) (12")/Eruption
Time Is Tight/Booker T. & The MG's
Get Up And Dance Now (7"B)/Bramsam
Shake Your Body (Instrumental) (7"B)/Manujothi
Master Of The Mix/ UTFO
Vi Är Inte Längre Där/Kent
Satellite (7")/Ted Gärdestad
Oh Susie (7")/Secret Service
Garden Party (12")/Mezzoforte
Irgendwie, Irgendwo, Irgendwann (12")/Nena
There Is A Light That Never Goes Out/The Smiths
You're In The Army Now (Special Extended 12")/Bolland
Big Fun (12" Remix)/Inner City
007 (Shanty Town)/Desmond Dekker
Many Rivers To Cross/Jimmy Cliff
Strövtåg i Hembygden/Mando Diao
For You Only (7")/Alison Moyet
Den Sista Sången/Kent


Playlist inkluderar enbart musik som hörts in-house i april.
Och som alla listor erbjuder den en ögonblicksbild,
here today, gone tomorrow...
and maybe back again, one day.
Here's to the original Gästehaus Gang 🎧

Då som nu för alltid/Kent
Om Du Lämnade Mig Nu/Lars Winnerbäck med Miss Li
Strövtåg i Hembygden/Mando Diao
Den sista sången/Kent