Generationsromanen Jack fyller 40

Det har gått 40 år sen Ulf Lundells briljanta generationsroman Jack utkom, 1976.
Såg nyss SVT:s litterära program Babel, med diskussion om just Jack, bland annat.
Är Jack relevant ännu i dag?
Ja, som skildring av den lundellska generationens ungdomsliv i Sveriges Stockholm är den oöverträffad.
Ett tidsdokument, över en generation, med fina, romantiserade miljöskildringar.
Där finns många paralleller till Ulf Lundells eget liv, och hans vänkrets. Men Jack är en verklighetsinspirerad roman.
Minns också när jag läste den för många år sen, att den inspirerade till att sätta sig på balkongen med ett glas rödvin.
Mest kritik för Jack fick Lundell, när det begav sig, från Gotland, där romanfigurerna härjade och skördade hampa i en park i syfte att röka. Men i verkligheten var det fel sorts hampa. De närmaste åren efter romanens utgivning vallfärdade dock väldigt många (främst stockholmska) ungdomar till Gotland och Visby och röjde i parkerna i Jacks fotspår, för att få tag på rökbar hampa. Lundell ursäktade inte att han inspirerat dem, och lär inte ha ångrat att han skrev så, men 1980 gav han ändå ut låten Stackars Jack på dubbeln Längre inåt landet, som tog tydligt avstånd; med textrader som "Pipor och pulver och smack/På det går man bara back/så sluta nu min vän".
Ulf Lundell beskrev det sena sextiotalet, den odödliga ungdomstid som han också sjöng om i sin klassiska låt om sommarn 1967.
För dagens unga har 40-åriga Jack fortfarande en relevans. Den är en varm Stockholmsskildring av en stad som var och som inte längre är, likadan. Och den beskriver en generation, en tid, som inte längre är. Tidsmarkörerna är tydliga genom texten, som när Lundell talar om en kobra, och avser den klassiska telefonen, en legendarisk design. Men hur många under 25 förstår det? För att bara ta ett exempel.
Jack beskriver en tid som var markant annorlunda, en tid då till exempel en Björn Wahlroos i Finland uppfattades som yttervänster.
Det är självklart att ett litteraturprogram som Babel ska uppmärksamma Jack, 40 år efter utgivningen. Vid en tidpunkt när den beskrivna generationen ifråga i sin helhet är, eller snart blir, pensionerad. Det är den generation som formade vår nutid och drev den mot ökande klyftor, efter att de själva övergett eller sett igenom sin ungdoms ideal. Lundell själv, författaren, har dock i mångt och mycket förblivit en rebell.
För en ny, digital, generation kan det vara intressant att läsa om Maktens generation, och dess ungdomsideal och livsmiljöer, om hur det kunde te sig, och de såg sig, när det begav sig, på 1960-talet.
För mig är det en tid jag bara sett skärvor och minnen av, via litteraturen, film, musik, konst och arkitektur. Men de analoga referenserna i Jack är i alla fall vardagligt bekanta, vilket de knappast är för den digitala generationens pionjärer.
Jack, således, är ett lästips i vår.
Vill man dessutom veta mera om processen kring Jack, eller nästan vad som helst rörande Lundell, är den bästa källan Måns Ivarssons välskrivna Lundell-biografi i tre band, Vill du ha din frihet får du ta den.
En passande titel, onekligen.