Vi är en värld.
Tillsammans.
I våra hem.
Global Citizen - Global Medborgare.
Finlands tv2 sänder ikväll reprisen av den här globala sändningen.
Ett fint initiativ.
Det får oss att minnas alla goda människor som tillsammans runt hela världen är förenade i kampen mot corona, covid-19.
Det handlar väldigt mycket om Amerika, men det andra Amerika, där många storstjärnor och vanliga människor visar stora hjärtan och stort engagemang för gemenskap, för stöd till samhällets verkliga hjältar, de som bekämpar pandemin på frontlinjen, i vårdinrättningar och andra osjälviska funktioner.
Det är bra att påminnas att Amerika inte är lika med trump. Eller världen lika med andra trumpister i länder som Brasilien, Ungern, Turkiet.
De goda krafterna lyfts fram i dag. Vår gemensamma värld. Världshälsoorganisationen. Sjukvårdens hjältar. Och alla som bidrar med stöd till den globala kampen mot covid-19.
Samtidigt har en trump stoppat det officiella amerikanska stödet till världshälsoorganisationen och stoppar immigration till USA, i ett försök att försöka skuldbelägga utlänningar när den egna politiken faller platt.
Tack till initiativtagaren Lady Gaga för One World: Together at Home.
Tack för påminnelsen om det goda, första Amerika.
Vi är alla en enda värld, tillsammans om än hemma, i kampen mot corona.
Och tack artister, musik är som balsam för själen, en helande kraft.
onsdag 22 april 2020
söndag 19 april 2020
Just A Blue Tape?
I förrådet hittade jag en gammal bortglömd väska med några blandband från 1980-90-talen.
Och då snackar vi riktiga blandband.
Klassiska c-kasetter.
Som jag säkert lyssnade på i min Sony Walkman DD-II.
Som tyvärr inte längre fungerar.
Ska lyssna genom banden och presentera dem här. Det blir några fett nostalgiska tillbakablickar, men också goda tips på bra musik, tippar jag.
Först ut är blandbandet Just A Blue Tape - moments of sadness and gladness.
En balladtung nostalgitripp, med både starka och odödliga sånger.
Länge sen jag hörde en del av de här odödliga klassikerna. En blandning med ganska fin bredd också. Från inledande, fräna Tom Waits i fin balladform i Ol' 55, via sympatiskt, vackert kaliforniskt vemod från Parsons & Harris och James Taylor, och däremellan Eldkvarns finstämda Nerför floden. De kommer ju ursprungligen från Norrköping, så Nerför Strömmen hade kanske varit ett alternativ som titel? Här finns också en närmast gudomlig soulsång av James Carr, en av de absolut bästa sångarna i genren, och David Ruffin i sitt Temptations-paradnummer. Glömmer aldrig när dj:n på en Köpenhamns-klubb plötsligt satte underbara My girl på skivtallriken, och skapade magi på dansgolvet. Irländska supergruppen U2, här med en stor låt från ett av de största albumen, och Lundell med sin finstämda, mindre kända pärla, Underbart. Ja, en underbar A-sida.
Än B då?
Den startar med LeMarcs Evelina-intro, från hans allra bästa album. Marvin Gaye skrev kanske världens sexigaste sång med Let’s get it on. Och självklart är reggaeön Jamaika representerad, här av Jimmy Cliff. Den här balladen finns med på soundtracket till legendariska filmen The Harder They Come. Martin Gore är och förblir en av världens bästa låtsnickrare, och han sjunger sina Depeche-ballader med stor känsla. Somebody, ja, texten säger väl allt. The King, Elvis, hörs i ett fint studiospår från soundtracket till legendariska Aloha from Hawaii live-showen. Vemodet i Early Mornin' Rain får fortsättning i Brothers in arms, en hitskiva och tung ballad som nästan spelades sönder på 1980-talet. Tyvärr har texten minst lika hög relevans ännu 2020: ”There’s so many different worlds/so many different suns/and we have just one world/ but we live in different ones”. Så tragiskt. The Pogues’ julstämning i Fairytale of New York får ge lyssnaren lite andra vibbar, och två magnifika soullåtar avslutar. Först ännu en av soulens giganter, Otis Redding, och därefter ett mera udda, men minst lika bra, spår med Van & Titus. Cry baby cry finns med på Dave Godin’s Deep soul treasures volume 1, en av de bästa soulsamlingar som någonsin getts ut, fullmatad med fantastiska deep soul-låtar. Serien har flera delar, men ettan är bäst. Rekommenderas!
Just A Blue Tape?
Nej, det är nog inget som bara är bara med det här blandbandet. Det skulle då vara att blandbandet bara innehåller ballader. Men kolla upp låtarna, de är alla väl värda att lyssna på.
A
Ol’ 55/Tom Waits
Love hurts/Gram Parsons & Emmylou Harris
Nerför floden/Eldkvarn
Carolina in my mind /James Taylor
The dark end of the street/James Carr
My girl/The Temptations
One/U2
Underbart/Ulf Lundell
B
Evelina/Peter Le Marc
Let’s get it on/Marvin Gaye
Many rivers to cross/Jimmy Cliff
Somebody/Depeche Mode
Early Mornin’ Rain/Elvis Presley
Brothers in arms/Dire Straits
Fairytale of New York/The Pogues
These arms of mine/Otis Redding
Cry baby cry/Van & Titus
Och då snackar vi riktiga blandband.
Klassiska c-kasetter.
Som jag säkert lyssnade på i min Sony Walkman DD-II.
Som tyvärr inte längre fungerar.
Ska lyssna genom banden och presentera dem här. Det blir några fett nostalgiska tillbakablickar, men också goda tips på bra musik, tippar jag.
Först ut är blandbandet Just A Blue Tape - moments of sadness and gladness.
En balladtung nostalgitripp, med både starka och odödliga sånger.
Länge sen jag hörde en del av de här odödliga klassikerna. En blandning med ganska fin bredd också. Från inledande, fräna Tom Waits i fin balladform i Ol' 55, via sympatiskt, vackert kaliforniskt vemod från Parsons & Harris och James Taylor, och däremellan Eldkvarns finstämda Nerför floden. De kommer ju ursprungligen från Norrköping, så Nerför Strömmen hade kanske varit ett alternativ som titel? Här finns också en närmast gudomlig soulsång av James Carr, en av de absolut bästa sångarna i genren, och David Ruffin i sitt Temptations-paradnummer. Glömmer aldrig när dj:n på en Köpenhamns-klubb plötsligt satte underbara My girl på skivtallriken, och skapade magi på dansgolvet. Irländska supergruppen U2, här med en stor låt från ett av de största albumen, och Lundell med sin finstämda, mindre kända pärla, Underbart. Ja, en underbar A-sida.
Än B då?
Den startar med LeMarcs Evelina-intro, från hans allra bästa album. Marvin Gaye skrev kanske världens sexigaste sång med Let’s get it on. Och självklart är reggaeön Jamaika representerad, här av Jimmy Cliff. Den här balladen finns med på soundtracket till legendariska filmen The Harder They Come. Martin Gore är och förblir en av världens bästa låtsnickrare, och han sjunger sina Depeche-ballader med stor känsla. Somebody, ja, texten säger väl allt. The King, Elvis, hörs i ett fint studiospår från soundtracket till legendariska Aloha from Hawaii live-showen. Vemodet i Early Mornin' Rain får fortsättning i Brothers in arms, en hitskiva och tung ballad som nästan spelades sönder på 1980-talet. Tyvärr har texten minst lika hög relevans ännu 2020: ”There’s so many different worlds/so many different suns/and we have just one world/ but we live in different ones”. Så tragiskt. The Pogues’ julstämning i Fairytale of New York får ge lyssnaren lite andra vibbar, och två magnifika soullåtar avslutar. Först ännu en av soulens giganter, Otis Redding, och därefter ett mera udda, men minst lika bra, spår med Van & Titus. Cry baby cry finns med på Dave Godin’s Deep soul treasures volume 1, en av de bästa soulsamlingar som någonsin getts ut, fullmatad med fantastiska deep soul-låtar. Serien har flera delar, men ettan är bäst. Rekommenderas!
Just A Blue Tape?
Nej, det är nog inget som bara är bara med det här blandbandet. Det skulle då vara att blandbandet bara innehåller ballader. Men kolla upp låtarna, de är alla väl värda att lyssna på.
A
Ol’ 55/Tom Waits
Love hurts/Gram Parsons & Emmylou Harris
Nerför floden/Eldkvarn
Carolina in my mind /James Taylor
The dark end of the street/James Carr
My girl/The Temptations
One/U2
Underbart/Ulf Lundell
B
Evelina/Peter Le Marc
Let’s get it on/Marvin Gaye
Many rivers to cross/Jimmy Cliff
Somebody/Depeche Mode
Early Mornin’ Rain/Elvis Presley
Brothers in arms/Dire Straits
Fairytale of New York/The Pogues
These arms of mine/Otis Redding
Cry baby cry/Van & Titus
lördag 18 april 2020
Några söndagstips
Några tips så här i undantagstid.
För att göra söndagen lite mera kul.
På tv:n har jag redan sett första vm-matchen för Sverige under klassiska fotbolls-vm 1994, Sverige-Kamerun. Kul att höra kommentarerna från då, när man vet hur vm sedan slutade för Sverige.
Brukar inte gilla överord, men:
Kanske det mest legendariska världsmästerskapet någonsin, i någon sport, för svenskarna.
Och kul för många andra också.
Ett riktigt bra svenskt fotbollslandskap under en härlig fotbollssommar. Och en riktigt bra och somrig vm-sång av GES (Glenmark-Eriksson-Strömstedt), När vi gräver guld i USA (och det blev ändå brons).
SVT visar alla Sveriges matcher i vm 1994, med start idag, under corona-krisen och det är hur kul som helst för fotbollsfans, svenska och alla andra som unnade svenskarna framgången. Värt att kolla.
Och här lite andra söndagstips:
Tv-serie:
The Newsroom är fortfarande en av de mest aktuella tv-serier som man kan se när det gäller att förstå amerikansk politik på 2010-talet. Fast första säsongen gavs ut på dvd 2013 ger det ändå en intressant bakgrund till dagens trumpna och förljugna klimat. Jeff Daniels är lysande i rollen som programledare med samvete, liksom Emily Mortimer som exekutiv producent, ja, egentligen kan man säga att alla skådespelare i ledande roller gör starka och trovärdiga insatser. Vad skulle inte en säsong Newsroom kunna göra av det trumpna politiska klimat som nu råder? Jag hoppas det kommer en ny säsong som beskriver vår nutid. Tills dess duger de tidigare säsongerna av The Newsroom. Den första säsongen är en superb ingång till tv-serien som definitivt tar ställning både för real news och för att ifrågasätta politiska lögner. Ett tema som bara blivit ännu mera aktuellt sedan 2013.
Världen behöver redaktioner i verkligheten med visioner som The Newsroom. Mera av den goda och ansvarsfyllda journalistiken, tack. Den behövs idag.
En strålande tv-serie, både mycket viktig och mycket underhållande.
Cd-box:
Suomirockin kultainen 80-luku (4 cd) är en bra ingång till den finska rockens glansperiod på 1980-talet. En prisvärd box med 100 låtar, inklusive många av de stora finska rockklassikerna från 1980-talet och en del intressanta överkurser. Framför allt, en massa riktigt bra rockmusik på finska (och lite på engelska). Eftersom de flesta stora klassikerna finns med och de flesta stora 80-talsbanden representeras med flera spår är det här en utmärkt ingång för novisen på finsk rockmusik och kära återseenden för den som är större kännare. Ett utmärkt texthäfte kommenterar varje enskilt spår, av artisterna, andra musiker, musikjournalister, med utdrag från dåtidens recensioner. Utmärkt startpunkt.
Musik-dvd:
Legendariska The Flaming Lips är kända för sin perfekta ljudbild på senare studioplattor, för sin fantastiska och over the top scenshow där allting kan hända och för sina tidigare punk-proggiga låtar och plattor med absurda titlar. Bland annat. Och då har jag inte ens nämnt deras bakgårds-sci fi film och en hel del annat. Ett band med attityd och absurd humor. Live-dvd:n U.F.O.s at the Zoo från deras legendariska konsert i hemstaden Oklahoma City ger en försmak av till vilka extrema höjder Wayne Coyne & Co lyfter sin musik och trollbinder sin trogna publik. Ett äkta kultband.
Singlar:
I dessa coronatider, då alla ska sitta hemma och vi inte ska umgås i grupp kan det ju vara skäl att slå ett slag för tystnaden. Det gör Depeche Mode i titeln till en av sina absolut mest dansanta och svängiga låtar, Enjoy the Silence. Härlig uptempo söndagsstämning med den här på skivtallriken. Och ett strålande vackert konvolut, dessutom.
Och så är det ju skäl att komma ihåg att vi alla sitter i samma coronabåt just nu, hela världen, allihop.
Symboliskt kan det alltså passa med en fyrspråkig reklamsingel också. Dessutom på språken svenska, finska, engelska och tyska, de språk som brukar återfinnas i mina spellistor under corona-våren.
Och det här med att sitta i samma båt..., ja den här gången passar det också bra. Finnjet-valsen. Fyra versioner på fyra språk. I valstakt.
Vi ska klara oss ur den här krisen också, alla, tillsammans.
C-kasett (maxi single):
Det här var ju redan ett lite udda format när den här maxi-singeln gavs ut, 1990.
Utgiven av Amalthea på licens i Sverige, från Shifty Records i Sydafrika.
Tal av bland andra Nelson Mandela (i Soweto 1990) mixade med rytmisk musik.
Kostade bara en euro på loppis. Ett verkligt fynd.
The Homecoming och Urgent Release. Mandelas tal som har mixats in uppges dessutom vara hans första mera betydande tal efter hemkomsten från fångenskap, inspelat 13.2.1990.
Intressant och internationellt.
För att göra söndagen lite mera kul.
På tv:n har jag redan sett första vm-matchen för Sverige under klassiska fotbolls-vm 1994, Sverige-Kamerun. Kul att höra kommentarerna från då, när man vet hur vm sedan slutade för Sverige.
Brukar inte gilla överord, men:
Kanske det mest legendariska världsmästerskapet någonsin, i någon sport, för svenskarna.
Och kul för många andra också.
Ett riktigt bra svenskt fotbollslandskap under en härlig fotbollssommar. Och en riktigt bra och somrig vm-sång av GES (Glenmark-Eriksson-Strömstedt), När vi gräver guld i USA (och det blev ändå brons).
SVT visar alla Sveriges matcher i vm 1994, med start idag, under corona-krisen och det är hur kul som helst för fotbollsfans, svenska och alla andra som unnade svenskarna framgången. Värt att kolla.
Och här lite andra söndagstips:
Tv-serie:
The Newsroom är fortfarande en av de mest aktuella tv-serier som man kan se när det gäller att förstå amerikansk politik på 2010-talet. Fast första säsongen gavs ut på dvd 2013 ger det ändå en intressant bakgrund till dagens trumpna och förljugna klimat. Jeff Daniels är lysande i rollen som programledare med samvete, liksom Emily Mortimer som exekutiv producent, ja, egentligen kan man säga att alla skådespelare i ledande roller gör starka och trovärdiga insatser. Vad skulle inte en säsong Newsroom kunna göra av det trumpna politiska klimat som nu råder? Jag hoppas det kommer en ny säsong som beskriver vår nutid. Tills dess duger de tidigare säsongerna av The Newsroom. Den första säsongen är en superb ingång till tv-serien som definitivt tar ställning både för real news och för att ifrågasätta politiska lögner. Ett tema som bara blivit ännu mera aktuellt sedan 2013.
Världen behöver redaktioner i verkligheten med visioner som The Newsroom. Mera av den goda och ansvarsfyllda journalistiken, tack. Den behövs idag.
En strålande tv-serie, både mycket viktig och mycket underhållande.
Cd-box:
Suomirockin kultainen 80-luku (4 cd) är en bra ingång till den finska rockens glansperiod på 1980-talet. En prisvärd box med 100 låtar, inklusive många av de stora finska rockklassikerna från 1980-talet och en del intressanta överkurser. Framför allt, en massa riktigt bra rockmusik på finska (och lite på engelska). Eftersom de flesta stora klassikerna finns med och de flesta stora 80-talsbanden representeras med flera spår är det här en utmärkt ingång för novisen på finsk rockmusik och kära återseenden för den som är större kännare. Ett utmärkt texthäfte kommenterar varje enskilt spår, av artisterna, andra musiker, musikjournalister, med utdrag från dåtidens recensioner. Utmärkt startpunkt.
Musik-dvd:
Legendariska The Flaming Lips är kända för sin perfekta ljudbild på senare studioplattor, för sin fantastiska och over the top scenshow där allting kan hända och för sina tidigare punk-proggiga låtar och plattor med absurda titlar. Bland annat. Och då har jag inte ens nämnt deras bakgårds-sci fi film och en hel del annat. Ett band med attityd och absurd humor. Live-dvd:n U.F.O.s at the Zoo från deras legendariska konsert i hemstaden Oklahoma City ger en försmak av till vilka extrema höjder Wayne Coyne & Co lyfter sin musik och trollbinder sin trogna publik. Ett äkta kultband.
Singlar:
I dessa coronatider, då alla ska sitta hemma och vi inte ska umgås i grupp kan det ju vara skäl att slå ett slag för tystnaden. Det gör Depeche Mode i titeln till en av sina absolut mest dansanta och svängiga låtar, Enjoy the Silence. Härlig uptempo söndagsstämning med den här på skivtallriken. Och ett strålande vackert konvolut, dessutom.
Och så är det ju skäl att komma ihåg att vi alla sitter i samma coronabåt just nu, hela världen, allihop.
Symboliskt kan det alltså passa med en fyrspråkig reklamsingel också. Dessutom på språken svenska, finska, engelska och tyska, de språk som brukar återfinnas i mina spellistor under corona-våren.
Och det här med att sitta i samma båt..., ja den här gången passar det också bra. Finnjet-valsen. Fyra versioner på fyra språk. I valstakt.
Vi ska klara oss ur den här krisen också, alla, tillsammans.
C-kasett (maxi single):
Det här var ju redan ett lite udda format när den här maxi-singeln gavs ut, 1990.
Utgiven av Amalthea på licens i Sverige, från Shifty Records i Sydafrika.
Tal av bland andra Nelson Mandela (i Soweto 1990) mixade med rytmisk musik.
Kostade bara en euro på loppis. Ett verkligt fynd.
The Homecoming och Urgent Release. Mandelas tal som har mixats in uppges dessutom vara hans första mera betydande tal efter hemkomsten från fångenskap, inspelat 13.2.1990.
Intressant och internationellt.
Livet i undantagsland 1
Undantagstillståndet fortsätter.
Men avspärrningen mellan Nyland och övriga Finland är borta, en tillfällig gränsdragning som aldrig skett tidigare, ens i krigstid.
Regeringen Marin har hittills skött sig väl och informerat om situationen och förutsättningarna för hur länge de nuvarande inskränkningarna i medborgerlig rörlighet upprätthålls. Den tydlighet och det lugn som förmedlats av regeringen i informationen under kristid har onekligen bidragit till att situationen förblivit lugn.
Ett undantagstillstånd är och bör vara en kortsiktig och extrem nödåtgärd.
Gränsen mellan Nyland och övriga Finland var en sådan
Att undervisningen flyttats från klassrum till online är något som tämligen säkert fortsätter terminen ut, men förhoppningen är att skolåret kan starta "normalt" efter sommaren. Att så stor del av arbetslivet i Finland flyttat hem och online kommer ändå att få följder för arbetslivet även efter kristiden. Digitaliseringen och dess möjligheter (och begränsningar) upplevs nu i realtid av mängder av människor och företag som annars inte ens hade övervägt distansarbete. Efter krisen kommer samhället på allvar att ta steget till det postindustriella samhället. Hittills har vi långt levt kvar i industrisamhället, med fabriksvissla i form av stämpelkort, och med en inställning inom flera yrkesgrupper att det viktigaste verkar vara att fysiskt parkera skinkorna på en fysisk arbetsplats. Härefter kommer distansarbete att accepteras i högre grad och kombinationer av arbete på distans och in office att märkbart öka, där det är möjligt. Det är resultatet i slutändan som räknas, inte var arbetet utförs.
Det enda vi egentligen vet i nuläget är att vi inget vet i nuläget.
Men vi kan och bör försöka planera för framtiden och försöka göra det bästa möjliga av det svåra nuläget.
Coronakrisen är en djup tragedi, men just därför är det också viktigt att inte bli apatisk utan våga se framåt, till efteråt.
Klart är ändå att det här är en utmaning vi inte tidigare sett eller upplevt. Det är en kombination av hälsokris, social kris och ekonomisk kris. På global nivå, överallt och samtidigt.
Omfattningen kommer långt att bero på hur länge det tar innan samhällena kan börja återgå till aktivt verksamhetsläge igen. Men först måste vi övervinna den akuta hälsokrisen.
Finland har klarat sig tämligen väl tills vidare, och nu kan man verkligen se värdena i att ha krisberedskap, med statliga beredskapslager och självförsörjningsgrad. Nyliberala managementteorier och en naiv övertro på att nätverk och flödesteorier alltid fungerar har fått sig en avgörande törn. Nu är gränserna stängda överallt och man ser till och med stormakter ägna sig åt former av piratism för att komma över nödvändig skyddsutrustning.
Även Finland hade börjat montera ner beredskap, sjukhusavdelningar, lagerhållning och så vidare, men inte hunnit lika långt som vissa andra. Nu ser vi också det fulla värdet i att ha en nordisk välfärd och en fungerande och allmän sjukvård. För att inte tala om betydelsen av ett gott och trovärdigt nationellt ledarskap.
Sanna Marin och hennes regering har skött sig mycket väl. Finländarna är inte oroade över det nationella ledarskapet. Mulliga fördomsfulla mansgrisar får nu en gång för alla klara bevis på att kvinnor kan leda. Det är på tiden. Och man kan med fördel jämföra ledarskapen hos en marin och en trump. Det råder ju ingen större oklarhet i vem av dem man hellre vill se som ledare i en kristid.
Trumps beslut att motarbeta WHO mitt under den globala pandemin och stoppa finansieringen av världshälsoorganisationen är mest ett försök att blanda bort korten från hur det egna ledarskapet (inte) fungerar och försöka rädda sin sjunkande valkampanj. Ett gigantiskt bottennapp.
Men Amerika är mera än en man. Bill Gates höjde sitt personliga bidrag till WHO med 150 miljoner till 250, mera än hälften av de 400 nationella miljoner Trump drog in för den globala kampen mot coronaviruset.
Finland handlar i detta läge också som en ansvarstagande och anständig nation, och höjer sitt bidrag till WHO. Hoppas många andra gör det samma, när trumpismen än en gång visat sitt ansvarslösa, och egoistiska ansikte. Det är tråkigt att en så stor och ledande nation, som rymmer många stora människor, har en så liten ledare.
Finländarna har förtroende för regeringen Marin. Tack och lov hann Finland ha riksdagsval före krisen och få en kompetent regering efter de mörka åren med nyliberala Sipiläs. Staterna har sin möjlighet att också välja nytt och mera kompetent, i november.
Finländarna är få, vi har ett stort land med i huvudsak natur, vi håller i allmänhet längre avstånd mellan personer än vad som nu rekommenderas. I kristid håller vi hyfsat bra ihop och följer laglydigt rekommendationerna. Inte alla av oss, förstås, men väldigt många.
Det här är inte heller en tid att peka finger. Nu handlar det om att försöka göra det bästa av situationen och våga se framåt. Finland och Sverige har valt olika strategier, och det är framtidens sak, när kriserna väl är övervunna, att analysera hur de olika strategierna har fungerat som helhet. Idag saknas ännu en helhetsbild. Men vad vi har och kan bära med oss är hoppet,
coronakrisen kommer utan tvivel att övervinnas,
men,
när, hur och till vilket pris är frågor vi ännu saknar svar på.
När de olika strategierna analyseras kommer vi som samhällen att lära oss stå bättre förberedda om någonting motsvarande händer igen. Kortsiktig vinstmaximering och maximal kostnadsreducering i nyliberal anda har försatt våra samhällen i en mera utsatt situation än någonsin. Lärdomen av krisen måste bli bättre strategier och bättre beredskap inför framtiden.
Den nordiska välfärdsmodellen är en utmärkt utgångspunkt.
Coronakrisen visar varför nedmonteringen av den inte får fortsätta.
Finland och Tyskland är två länder som tills vidare har stått väl förberedda för krisen, eftersom det har funnits större beredskap och mera reserver för kristid. Tyskland har inte monterat ner sina sjukvårdsavdelningar i samma takt som vissa andra länder, inklusive Finland, hade börjat göra eller planera.
Vi har med fasa sett tv-dokumentärer med inslag från Kina där man svetsat fast dörrar för hushåll (vi vet inte om de hushållen någonsin släpptes ut därifrån) och vi ser med fasa på Amerikas avsaknad av fungerande allmän sjukvård, särskilt för den fattigare delen av befolkningen. Allmän health care-motståndarna i USA borde se och lära av de skräckinjagande dödstalen i sitt land. Deras motstånd mot allmän sjukvård kommer tyvärr att kosta många, många liv i corona-tider. Tänk på det, republikaner.
Coronakrisen är allvarlig och global.
Och den kommer att innebära ett paradigm-skifte.
Världen före coronakrisen, och världen efter.
Låt oss hoppas att på andra sidan blir världen en värld där man verkligen har lärt sig någonting av denna kris, och det ohyggligt höga pris den kommer att ha skördat i människoliv, sociala och ekonomiska problem, och mänskligt lidande.
Berlin-muren och Sovjets fall 1989-91 innebar ett paradigmskifte, laman (lågkonjunkturens kris) i Finland på 1990-talet innebar ett annat paradigmskifte.
Men hela världen har aldrig kopplats ner i motsvarande skala som nu under coronakrisen. Åtminstone inte i fredstid.
Corona-krisen medför ett paradigmskifte.
En annan värld, en annan tid.
Det är en avgörande utmaning att kunna analysera vad och hur som skett före, under och efter krisen, de tre samverkande kriserna, och att utgående från den analysen lära vad som gjorts rätt och fel och hur vi kan göra bättre i framtiden. För att undvika en liknande kris, minska riskerna för det och/eller begränsa följderna.
Det är den stora utmaningen efter den aktuella, akuta, kristiden.
En hållbar värld.
Men avspärrningen mellan Nyland och övriga Finland är borta, en tillfällig gränsdragning som aldrig skett tidigare, ens i krigstid.
Regeringen Marin har hittills skött sig väl och informerat om situationen och förutsättningarna för hur länge de nuvarande inskränkningarna i medborgerlig rörlighet upprätthålls. Den tydlighet och det lugn som förmedlats av regeringen i informationen under kristid har onekligen bidragit till att situationen förblivit lugn.
Ett undantagstillstånd är och bör vara en kortsiktig och extrem nödåtgärd.
Gränsen mellan Nyland och övriga Finland var en sådan
Att undervisningen flyttats från klassrum till online är något som tämligen säkert fortsätter terminen ut, men förhoppningen är att skolåret kan starta "normalt" efter sommaren. Att så stor del av arbetslivet i Finland flyttat hem och online kommer ändå att få följder för arbetslivet även efter kristiden. Digitaliseringen och dess möjligheter (och begränsningar) upplevs nu i realtid av mängder av människor och företag som annars inte ens hade övervägt distansarbete. Efter krisen kommer samhället på allvar att ta steget till det postindustriella samhället. Hittills har vi långt levt kvar i industrisamhället, med fabriksvissla i form av stämpelkort, och med en inställning inom flera yrkesgrupper att det viktigaste verkar vara att fysiskt parkera skinkorna på en fysisk arbetsplats. Härefter kommer distansarbete att accepteras i högre grad och kombinationer av arbete på distans och in office att märkbart öka, där det är möjligt. Det är resultatet i slutändan som räknas, inte var arbetet utförs.
Det enda vi egentligen vet i nuläget är att vi inget vet i nuläget.
Men vi kan och bör försöka planera för framtiden och försöka göra det bästa möjliga av det svåra nuläget.
Coronakrisen är en djup tragedi, men just därför är det också viktigt att inte bli apatisk utan våga se framåt, till efteråt.
Klart är ändå att det här är en utmaning vi inte tidigare sett eller upplevt. Det är en kombination av hälsokris, social kris och ekonomisk kris. På global nivå, överallt och samtidigt.
Omfattningen kommer långt att bero på hur länge det tar innan samhällena kan börja återgå till aktivt verksamhetsläge igen. Men först måste vi övervinna den akuta hälsokrisen.
Finland har klarat sig tämligen väl tills vidare, och nu kan man verkligen se värdena i att ha krisberedskap, med statliga beredskapslager och självförsörjningsgrad. Nyliberala managementteorier och en naiv övertro på att nätverk och flödesteorier alltid fungerar har fått sig en avgörande törn. Nu är gränserna stängda överallt och man ser till och med stormakter ägna sig åt former av piratism för att komma över nödvändig skyddsutrustning.
Även Finland hade börjat montera ner beredskap, sjukhusavdelningar, lagerhållning och så vidare, men inte hunnit lika långt som vissa andra. Nu ser vi också det fulla värdet i att ha en nordisk välfärd och en fungerande och allmän sjukvård. För att inte tala om betydelsen av ett gott och trovärdigt nationellt ledarskap.
Sanna Marin och hennes regering har skött sig mycket väl. Finländarna är inte oroade över det nationella ledarskapet. Mulliga fördomsfulla mansgrisar får nu en gång för alla klara bevis på att kvinnor kan leda. Det är på tiden. Och man kan med fördel jämföra ledarskapen hos en marin och en trump. Det råder ju ingen större oklarhet i vem av dem man hellre vill se som ledare i en kristid.
Trumps beslut att motarbeta WHO mitt under den globala pandemin och stoppa finansieringen av världshälsoorganisationen är mest ett försök att blanda bort korten från hur det egna ledarskapet (inte) fungerar och försöka rädda sin sjunkande valkampanj. Ett gigantiskt bottennapp.
Men Amerika är mera än en man. Bill Gates höjde sitt personliga bidrag till WHO med 150 miljoner till 250, mera än hälften av de 400 nationella miljoner Trump drog in för den globala kampen mot coronaviruset.
Finland handlar i detta läge också som en ansvarstagande och anständig nation, och höjer sitt bidrag till WHO. Hoppas många andra gör det samma, när trumpismen än en gång visat sitt ansvarslösa, och egoistiska ansikte. Det är tråkigt att en så stor och ledande nation, som rymmer många stora människor, har en så liten ledare.
Finländarna har förtroende för regeringen Marin. Tack och lov hann Finland ha riksdagsval före krisen och få en kompetent regering efter de mörka åren med nyliberala Sipiläs. Staterna har sin möjlighet att också välja nytt och mera kompetent, i november.
Finländarna är få, vi har ett stort land med i huvudsak natur, vi håller i allmänhet längre avstånd mellan personer än vad som nu rekommenderas. I kristid håller vi hyfsat bra ihop och följer laglydigt rekommendationerna. Inte alla av oss, förstås, men väldigt många.
Det här är inte heller en tid att peka finger. Nu handlar det om att försöka göra det bästa av situationen och våga se framåt. Finland och Sverige har valt olika strategier, och det är framtidens sak, när kriserna väl är övervunna, att analysera hur de olika strategierna har fungerat som helhet. Idag saknas ännu en helhetsbild. Men vad vi har och kan bära med oss är hoppet,
coronakrisen kommer utan tvivel att övervinnas,
men,
när, hur och till vilket pris är frågor vi ännu saknar svar på.
När de olika strategierna analyseras kommer vi som samhällen att lära oss stå bättre förberedda om någonting motsvarande händer igen. Kortsiktig vinstmaximering och maximal kostnadsreducering i nyliberal anda har försatt våra samhällen i en mera utsatt situation än någonsin. Lärdomen av krisen måste bli bättre strategier och bättre beredskap inför framtiden.
Den nordiska välfärdsmodellen är en utmärkt utgångspunkt.
Coronakrisen visar varför nedmonteringen av den inte får fortsätta.
Finland och Tyskland är två länder som tills vidare har stått väl förberedda för krisen, eftersom det har funnits större beredskap och mera reserver för kristid. Tyskland har inte monterat ner sina sjukvårdsavdelningar i samma takt som vissa andra länder, inklusive Finland, hade börjat göra eller planera.
Vi har med fasa sett tv-dokumentärer med inslag från Kina där man svetsat fast dörrar för hushåll (vi vet inte om de hushållen någonsin släpptes ut därifrån) och vi ser med fasa på Amerikas avsaknad av fungerande allmän sjukvård, särskilt för den fattigare delen av befolkningen. Allmän health care-motståndarna i USA borde se och lära av de skräckinjagande dödstalen i sitt land. Deras motstånd mot allmän sjukvård kommer tyvärr att kosta många, många liv i corona-tider. Tänk på det, republikaner.
Coronakrisen är allvarlig och global.
Och den kommer att innebära ett paradigm-skifte.
Världen före coronakrisen, och världen efter.
Låt oss hoppas att på andra sidan blir världen en värld där man verkligen har lärt sig någonting av denna kris, och det ohyggligt höga pris den kommer att ha skördat i människoliv, sociala och ekonomiska problem, och mänskligt lidande.
Berlin-muren och Sovjets fall 1989-91 innebar ett paradigmskifte, laman (lågkonjunkturens kris) i Finland på 1990-talet innebar ett annat paradigmskifte.
Men hela världen har aldrig kopplats ner i motsvarande skala som nu under coronakrisen. Åtminstone inte i fredstid.
Corona-krisen medför ett paradigmskifte.
En annan värld, en annan tid.
Det är en avgörande utmaning att kunna analysera vad och hur som skett före, under och efter krisen, de tre samverkande kriserna, och att utgående från den analysen lära vad som gjorts rätt och fel och hur vi kan göra bättre i framtiden. För att undvika en liknande kris, minska riskerna för det och/eller begränsa följderna.
Det är den stora utmaningen efter den aktuella, akuta, kristiden.
En hållbar värld.
fredag 10 april 2020
Happy Easter Online Playlist - Påskhelgens Spellista
Det är långfredag i undantagstillstånd.
Kan knappast bli längre än så.
Påskhelg, långhelg, i coronatider.
Inga släktträffar eller glada påsksamkväm.
Vi förväntas alla fira Glad Påsk digitalt i år,
med släkt och vänner online & at home.
Det är Kristenhetens största högtid, påsktid,
en märklig tid, våren 2020.
Men tappa inte humöret, efter regn kommer alltid sol.
Vi har hoppet om en bättre morgondag,
utan c-virus och världens alla trumpar.
Remember,
We are the World! All of Us!
Happy Easter, even in sinister times!
Lyssna, dansa, njut av påskens playlist,
kommentera, diskutera, kritisera,
eller sätt ihop din egen playlist.
Här är 33 rullande spår,
en festlig playlist att njuta av under långhelgen.
Det är långfredag,
och det är undantagstillstånd.
Men vi kan alla göra det bästa av situationen.
Glad Påsk!
HAPPY EASTER ONLINE (PARTY) PLAYLIST
Intro: Out Of Body/Innersphere
Pidä Huolta (7")/Mistakes
The Digger (MC)/Ipi ’N Tombia feat. Margaret Singana
Bra Kärlek/Ison & Fille feat. Fjärde Världen och Allied Forces
Too Hot/Coolio
Yoshimi Battles The Pink Robots pt. 1/The Flaming Lips
Södermalm/Jon Rekdal featuring Hammarby P-92
Das Herz von St Pauli/Phantastix & Elf
Pohjanmaalla (Live 2008)/Klamydia
Maggot (Drone) Edit (45 rmp) (7")/ATYD
Mein Hamburg Lieb Ich Sehr/Abschlach!
Nobody Steam (Live)/DJ Shadow
The Sun Always Shines On T.V. (Alternative Early Mix)/A-Ha
Always On My Mind (Live 1999) (CD-s)/Pet Shop Boys
Kleine Taschenlampe Brenn (Live 2002)/Nena feat. Markus
Nie Wieder (Juice Exclusive)/Yael & Loop
I'm The Message (Original) (12")/Karl Bartos
Mein Ding (Unplugged Live 2011)/Udo Lindenberg
Can't Come Home/Hurriganes
Viidestoista Yö (Live 1983)/Juice Leskinen
Blue Blue Moon/The Boppers
I Won't Let The Sun Go Down On Me (Extended Remix) (12")/Nik Kershaw
Ooh, What A Night pt.1 (7")/Linda G. Thompson
Mercy Mercy Me (The Ecology) (Stereo Promo Version)/Marvin Gaye
We Are The World (12")/USA For Africa
Heaven Can Wait (12")/Bolland
Welcome Back/Maze
Living In The City/Hurray For The Riff Raff
Take It To The Limit (Live 1976)/Eagles
Matkalla Motowniin/Leevi and The Leavings
Walk This Way (Instrumental) (12"B)/Run D.M.C. feat. Aerosmith
Vi Är För Alltid/Kent
Never Turn Your Back On Mother Earth/Martin L. Gore
Kan knappast bli längre än så.
Påskhelg, långhelg, i coronatider.
Inga släktträffar eller glada påsksamkväm.
Vi förväntas alla fira Glad Påsk digitalt i år,
med släkt och vänner online & at home.
Det är Kristenhetens största högtid, påsktid,
en märklig tid, våren 2020.
Men tappa inte humöret, efter regn kommer alltid sol.
Vi har hoppet om en bättre morgondag,
utan c-virus och världens alla trumpar.
Remember,
We are the World! All of Us!
Happy Easter, even in sinister times!
Lyssna, dansa, njut av påskens playlist,
kommentera, diskutera, kritisera,
eller sätt ihop din egen playlist.
Här är 33 rullande spår,
en festlig playlist att njuta av under långhelgen.
Det är långfredag,
och det är undantagstillstånd.
Men vi kan alla göra det bästa av situationen.
Glad Påsk!
HAPPY EASTER ONLINE (PARTY) PLAYLIST
Intro: Out Of Body/Innersphere
Pidä Huolta (7")/Mistakes
The Digger (MC)/Ipi ’N Tombia feat. Margaret Singana
Bra Kärlek/Ison & Fille feat. Fjärde Världen och Allied Forces
Too Hot/Coolio
Yoshimi Battles The Pink Robots pt. 1/The Flaming Lips
Södermalm/Jon Rekdal featuring Hammarby P-92
Das Herz von St Pauli/Phantastix & Elf
Pohjanmaalla (Live 2008)/Klamydia
Maggot (Drone) Edit (45 rmp) (7")/ATYD
Mein Hamburg Lieb Ich Sehr/Abschlach!
Nobody Steam (Live)/DJ Shadow
The Sun Always Shines On T.V. (Alternative Early Mix)/A-Ha
Always On My Mind (Live 1999) (CD-s)/Pet Shop Boys
Kleine Taschenlampe Brenn (Live 2002)/Nena feat. Markus
Nie Wieder (Juice Exclusive)/Yael & Loop
I'm The Message (Original) (12")/Karl Bartos
Mein Ding (Unplugged Live 2011)/Udo Lindenberg
Can't Come Home/Hurriganes
Viidestoista Yö (Live 1983)/Juice Leskinen
Blue Blue Moon/The Boppers
I Won't Let The Sun Go Down On Me (Extended Remix) (12")/Nik Kershaw
Ooh, What A Night pt.1 (7")/Linda G. Thompson
Mercy Mercy Me (The Ecology) (Stereo Promo Version)/Marvin Gaye
We Are The World (12")/USA For Africa
Heaven Can Wait (12")/Bolland
Welcome Back/Maze
Living In The City/Hurray For The Riff Raff
Take It To The Limit (Live 1976)/Eagles
Matkalla Motowniin/Leevi and The Leavings
Walk This Way (Instrumental) (12"B)/Run D.M.C. feat. Aerosmith
Vi Är För Alltid/Kent
Never Turn Your Back On Mother Earth/Martin L. Gore
måndag 6 april 2020
Liveminnen & Udos Livebox
Midsommar 2019.
Oförglömlig.
En av de bästa konserter jag någonsin sett.
Och jag har ändå också upplevt live bl.a. Bowie, Lou Reed, Dylan, Depeche Mode, Kraftwerk, Kent, Lundell, Håkan Hellström, Roxette, AC/DC, Deep Purple, U2, Rolling Stones, Eva Dahlgren, Juice Leskinen, Morrissey, Hoola Bandoola Band, Flaming Lips, Bruce Springsteen, Winnerbäck, Apulanta, Crazy Cavan, Midge Ure, Niklas Winter, ATYD, Anssi Kela, Pet Shop Boys, Eppu Normaali, Eagles, Europe... ja, you get the picture.
Hade biljetter till Neil Young och Sex Pistols men missade båda två. Och hade verkligen velat se konserternas konsert Live Aid. Jag och två vänner följde de 16 timmarna, men bara på tv.
Men jag har sett många utmärkta, klassiska konserter live.
Fantastiska Kent både i Helsingfors och Vasa på sin avskedsturné och i Vasa på Vapen & Ammunition-turnén, med Cardigans i Helsingfors ishall och den klassiska spelningen på Tavastia under Isola-turnen. Alla var de odödliga spelningar.
Henry Rollins var förstås rapp i käften även live. Underbara Flaming Lips på Pitkä Kuuma Kesä var ofattbart bra och kul. Bland det bästa jag någonsin sett live. Morrissey dagen innan var också sanslöst bra.
AC/DC 1997 och Deep Purple 1987 med sina bästa laguppställningar var oförglömliga. Likaså John Fogertys första, och sannolikt bästa, spelning i Finland, 1997. Min ryggrad minns ännu versionen av Long as I can see the light.
J Karjalainen Electic Saunas röjarversion av Väinö på Kåren i Åbo, samma år som Väinö blev en megahit, glömmer jag aldrig. Och vem kan glömma Bruce Springsteens fantastiska 4-timmarskonsert i Helsingfors, hans längsta någonsin. Jag har aldrig varit så utmattad efter en konsert. Och Bruce har levererat på alla tre konserter jag sett honom live.
Första gången jag såg Depeche Mode live och första gången jag såg Kraftwerk live gick stora drömmar i uppfyllelse. Och därefter såg jag båda två en gång till, under ett enda fantastiskt förlängt veckoslut. Och Depeche på Spirit-turnen var bästa (tredje) gången jag sett dem, och enda gången jag fått höra Everything counts live.
Dylan live var ett måste. Hade biljett till Pori Jazz men då han flyttade konserten några dagar kunde jag inte gå. Och i New York fick jag ingen att hänga med till Madison Square Garden för att se Dylan och Joni Mitchell. Det lär ha varit en strålande konsert. Jag var för trött för att gå ensam efter att ha sett ett strålande funkband på McDougal Street sent föregående kväll. Såg flera år senare Dylan i Helsingfors istället. Utmärkt. Och ett måste att ha sett Bob Dylan live. Formstarka Lou Reed i Tammerfors likaså ett måste, och underbara Bowie på Provinssi. U2 och Rolling Stones på stadion i Helsingfors inte att förglömma. Fina minnen. Dylan såg jag igen i somras, i Hamburg. Eagles på Sjöhistoriska i Stockholm blev en helt magisk kväll i högsommarvärme, Lars Winnerbäck i Umeå var istället den vädermässigt värsta konsert jag upplevt. Men likväl en helt fantastisk konsertupplevelse. Liksom de tre andra gånger jag sett honom live. Lundell i duggregn på Skansen spelade ingen av sina 20 mest kända låtar, men var utmärkt ändå. Jag fick höra alla favoritspår live på Vanha i Helsingfors istället. Håkan Hellström levererade med humor och värme i Stockholm och Jakobstad och det samma gjorde sympatiska Apulanta i Vasa. Jag har varit på stämningsfulla julkonserter med Boppers och Bo Kaspers Orkester i Stockholm och sett Finlands bästa jazzgitarrist Niklas Winter i olika konstellationer. Fullt godkänt också för bland andra Crazy Cavan, Matchbox, Manic Street Preachers, Eppu Normaali, Pelle Miljoona, Tomas Ledin, Peps Persson och Dogge från Latin Kings.
Har dessutom haft oförglömliga samtal med bland andra Wayne Coyne, Mikael Wiehe, Sami Sirviö, Stefan Sundström, Ulf Lundell, Niklas Winter, Boppers, John Fogerty, Stu Cook & Doug Clifford (men inte alla tre tillsammans), Crazy Cavan, Tomas Di Leva, J Karjalainen, Håkan Hellström, Ray Simpson och Anssi Kela. Har träffat Kent och Cardigans backstage före deras gemensamma spelning i Helsingfors och Eldkvarn i skivbutik i Stockholm, och Crazy Cavan ’n’ The Rhythm Rockers på Sokos när de var som allra störst i Finland, till exempel. Kul minnen.
Pet Shop Boys förgyllde en sommarkväll live i Vasa och Alphaville överraskade positivt en annan. Jag har sett Janne Schaffer på gura (gitarr), Irina Björklund på såg, och Jean-Michel Jarre på syntar. Och Europe innan de slog igenom, i Åminne. Goda minnen.
Magnum Bonum och Paul Oxley’s Unit tillhör de allra tidigaste och därför speciella konsertminnena. Jag var till och med ”hjälproadie” för Magnum Bonum, once upon a time in a small town.
Down Under med Men at Work på Grosse Freiheit 36 var långt bättre än väntat 2019 och Midge Ure levererade klassikeralbumet Vienna i sin helhet på likaledes legendariska klubben Grünspan i Hamburg.
Strövtåg i Hembygden med Mando Diao, när solen gick ner över havet den där 30-gradersfestivaldagen i Vasa 2018, var så oerhört vacker att det nästan gjorde ont. Ren musikalisk och stämningsmässig magi.
Wiehe sjöng Titanic live på hundraårsdagen av förlisningen, Anssi Kela var utmärkt på liten scen i en numera svunnen bar i Vasa. Och till klassikerna hör förstås Hoola Bandoola Bands nästsista spelning någonsin, på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen och And Then You Dies första efterlängtade spelning på åratal i hemstaden, där de använde så mycket rök att brandalarmet utlöstes före första tonen och vi (cirka 25 i publiken) fick vänta 45 minuter utanför, vänta på rökdykare, innan konserten startade, en klassiker bara för det. Och det finns förstås en hel del mera som jag inte nämnt här.
Men den kanske allra bästa upplevelsen var alltså förra midsommaren i Hamburg. Kanske för att den också var så oväntat fantastiskt bra.
Udo Lindenberg i sin hemstad med sin Panik Orkester.
Tre konserter, tre dagar, slutsålt med 12000 pers per kväll. Jag såg bara den mellersta konserten.
Magiskt. Underbart. Gripande. Reeperbahn live med Udo i Hamburg, vad kan slå det?
Och i kväll ser jag på Udos box Stärker Als Die Zeit live (igen), inspelad i Leipzig 2016. Nästan lika otroligt bra som live-upplevelsen 2019. Två blueray, två cd:n, fulla med livskraft.
Udo Lindenberg (70), i den här tappningen kan betyget bara bli 10/10.
Suveränt, oslagbart, en total upplevelse mellan rockkonsert, kabare’, reeperbahnsk frihet, och vansinnigt positiv spelglädje.
Och i dessa coronatider passar det ju bra att citera den fina texten i Horizont, en sång som görs i en makalös version här.
Hintern Horizont geht’s weiter
ein neuer Tag
hintern Horizont immer weiter
zusammen sind wir stark
En ny dag väntar bakom horisonten.
Tillsammans är vi starka.
Minns det.
Oförglömlig.
En av de bästa konserter jag någonsin sett.
Och jag har ändå också upplevt live bl.a. Bowie, Lou Reed, Dylan, Depeche Mode, Kraftwerk, Kent, Lundell, Håkan Hellström, Roxette, AC/DC, Deep Purple, U2, Rolling Stones, Eva Dahlgren, Juice Leskinen, Morrissey, Hoola Bandoola Band, Flaming Lips, Bruce Springsteen, Winnerbäck, Apulanta, Crazy Cavan, Midge Ure, Niklas Winter, ATYD, Anssi Kela, Pet Shop Boys, Eppu Normaali, Eagles, Europe... ja, you get the picture.
Hade biljetter till Neil Young och Sex Pistols men missade båda två. Och hade verkligen velat se konserternas konsert Live Aid. Jag och två vänner följde de 16 timmarna, men bara på tv.
Men jag har sett många utmärkta, klassiska konserter live.
Fantastiska Kent både i Helsingfors och Vasa på sin avskedsturné och i Vasa på Vapen & Ammunition-turnén, med Cardigans i Helsingfors ishall och den klassiska spelningen på Tavastia under Isola-turnen. Alla var de odödliga spelningar.
Henry Rollins var förstås rapp i käften även live. Underbara Flaming Lips på Pitkä Kuuma Kesä var ofattbart bra och kul. Bland det bästa jag någonsin sett live. Morrissey dagen innan var också sanslöst bra.
AC/DC 1997 och Deep Purple 1987 med sina bästa laguppställningar var oförglömliga. Likaså John Fogertys första, och sannolikt bästa, spelning i Finland, 1997. Min ryggrad minns ännu versionen av Long as I can see the light.
J Karjalainen Electic Saunas röjarversion av Väinö på Kåren i Åbo, samma år som Väinö blev en megahit, glömmer jag aldrig. Och vem kan glömma Bruce Springsteens fantastiska 4-timmarskonsert i Helsingfors, hans längsta någonsin. Jag har aldrig varit så utmattad efter en konsert. Och Bruce har levererat på alla tre konserter jag sett honom live.
Första gången jag såg Depeche Mode live och första gången jag såg Kraftwerk live gick stora drömmar i uppfyllelse. Och därefter såg jag båda två en gång till, under ett enda fantastiskt förlängt veckoslut. Och Depeche på Spirit-turnen var bästa (tredje) gången jag sett dem, och enda gången jag fått höra Everything counts live.
Dylan live var ett måste. Hade biljett till Pori Jazz men då han flyttade konserten några dagar kunde jag inte gå. Och i New York fick jag ingen att hänga med till Madison Square Garden för att se Dylan och Joni Mitchell. Det lär ha varit en strålande konsert. Jag var för trött för att gå ensam efter att ha sett ett strålande funkband på McDougal Street sent föregående kväll. Såg flera år senare Dylan i Helsingfors istället. Utmärkt. Och ett måste att ha sett Bob Dylan live. Formstarka Lou Reed i Tammerfors likaså ett måste, och underbara Bowie på Provinssi. U2 och Rolling Stones på stadion i Helsingfors inte att förglömma. Fina minnen. Dylan såg jag igen i somras, i Hamburg. Eagles på Sjöhistoriska i Stockholm blev en helt magisk kväll i högsommarvärme, Lars Winnerbäck i Umeå var istället den vädermässigt värsta konsert jag upplevt. Men likväl en helt fantastisk konsertupplevelse. Liksom de tre andra gånger jag sett honom live. Lundell i duggregn på Skansen spelade ingen av sina 20 mest kända låtar, men var utmärkt ändå. Jag fick höra alla favoritspår live på Vanha i Helsingfors istället. Håkan Hellström levererade med humor och värme i Stockholm och Jakobstad och det samma gjorde sympatiska Apulanta i Vasa. Jag har varit på stämningsfulla julkonserter med Boppers och Bo Kaspers Orkester i Stockholm och sett Finlands bästa jazzgitarrist Niklas Winter i olika konstellationer. Fullt godkänt också för bland andra Crazy Cavan, Matchbox, Manic Street Preachers, Eppu Normaali, Pelle Miljoona, Tomas Ledin, Peps Persson och Dogge från Latin Kings.
Har dessutom haft oförglömliga samtal med bland andra Wayne Coyne, Mikael Wiehe, Sami Sirviö, Stefan Sundström, Ulf Lundell, Niklas Winter, Boppers, John Fogerty, Stu Cook & Doug Clifford (men inte alla tre tillsammans), Crazy Cavan, Tomas Di Leva, J Karjalainen, Håkan Hellström, Ray Simpson och Anssi Kela. Har träffat Kent och Cardigans backstage före deras gemensamma spelning i Helsingfors och Eldkvarn i skivbutik i Stockholm, och Crazy Cavan ’n’ The Rhythm Rockers på Sokos när de var som allra störst i Finland, till exempel. Kul minnen.
Pet Shop Boys förgyllde en sommarkväll live i Vasa och Alphaville överraskade positivt en annan. Jag har sett Janne Schaffer på gura (gitarr), Irina Björklund på såg, och Jean-Michel Jarre på syntar. Och Europe innan de slog igenom, i Åminne. Goda minnen.
Magnum Bonum och Paul Oxley’s Unit tillhör de allra tidigaste och därför speciella konsertminnena. Jag var till och med ”hjälproadie” för Magnum Bonum, once upon a time in a small town.
Down Under med Men at Work på Grosse Freiheit 36 var långt bättre än väntat 2019 och Midge Ure levererade klassikeralbumet Vienna i sin helhet på likaledes legendariska klubben Grünspan i Hamburg.
Strövtåg i Hembygden med Mando Diao, när solen gick ner över havet den där 30-gradersfestivaldagen i Vasa 2018, var så oerhört vacker att det nästan gjorde ont. Ren musikalisk och stämningsmässig magi.
Wiehe sjöng Titanic live på hundraårsdagen av förlisningen, Anssi Kela var utmärkt på liten scen i en numera svunnen bar i Vasa. Och till klassikerna hör förstås Hoola Bandoola Bands nästsista spelning någonsin, på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen och And Then You Dies första efterlängtade spelning på åratal i hemstaden, där de använde så mycket rök att brandalarmet utlöstes före första tonen och vi (cirka 25 i publiken) fick vänta 45 minuter utanför, vänta på rökdykare, innan konserten startade, en klassiker bara för det. Och det finns förstås en hel del mera som jag inte nämnt här.
Men den kanske allra bästa upplevelsen var alltså förra midsommaren i Hamburg. Kanske för att den också var så oväntat fantastiskt bra.
Udo Lindenberg i sin hemstad med sin Panik Orkester.
Tre konserter, tre dagar, slutsålt med 12000 pers per kväll. Jag såg bara den mellersta konserten.
Magiskt. Underbart. Gripande. Reeperbahn live med Udo i Hamburg, vad kan slå det?
Och i kväll ser jag på Udos box Stärker Als Die Zeit live (igen), inspelad i Leipzig 2016. Nästan lika otroligt bra som live-upplevelsen 2019. Två blueray, två cd:n, fulla med livskraft.
Udo Lindenberg (70), i den här tappningen kan betyget bara bli 10/10.
Suveränt, oslagbart, en total upplevelse mellan rockkonsert, kabare’, reeperbahnsk frihet, och vansinnigt positiv spelglädje.
Och i dessa coronatider passar det ju bra att citera den fina texten i Horizont, en sång som görs i en makalös version här.
Hintern Horizont geht’s weiter
ein neuer Tag
hintern Horizont immer weiter
zusammen sind wir stark
En ny dag väntar bakom horisonten.
Tillsammans är vi starka.
Minns det.
söndag 5 april 2020
Ohygieniska dörrhandtag och buffetluncher
I kölvattnet på coronakrisen kommer mycket att förändras.
Måste mycket förändras.
Synen på buffertar, självförsörjningsgrad, reservlager, personalombytet inom hemhjälp och åldringsvård, säkerhet och resande, digitalisering, distansarbete, management och ledarskapsfilosofier, nätverksekonomier, flödesscheman och just in time works in good times but...
Världen måste lära sig krisberedskap igen. Det är absurt att se hur dåligt förberedda dagens samhällen har varit för corona-krisen.
Det är mycket att lära och mycket att analysera. Forskningen inom alla discipliner har en enorm uppgift efter kriserna.
Vad kan vi lära så det inte händer igen, eller värre.
Stort som smått.
Här är två saker som jag länge varit kritisk till i vardagen när det gäller smittrisker.
1. Dörrhandtag. Efter coronan är det dags att se över dörrarna i alla allmänna byggnader, inte minst skolor och universitet. Idag är de flesta dörrar sådana att man ännu år 2020 måste öppna dem med att vidröra handtag som hundratals håller i varje enskild dag. Det har länge förvånat mig. Nu är det hög tid att övergå till automatiserade dörrar och att använda tags istället för att slå in dörrkoder. Ta bort dörrarna med handtag som alla måste fingra på. Det tror jag många önskar i coronans kölvatten.
2. Buffetluncher är i normalfall en lönsam business, men det är inte hygieniskt att tiotals, kanske hundra, delar på samma bestick för att förse sig med mat på tallriken. Här tror jag trenden blir ganska tydlig efter coronan. Färre vill äta en buffet lunch, så det är skäl att börja fundera på alternativ, som serveringspersonal, bordsservice, mera takeaway och bra hem/jobbkörning med mat.
Personligen har jag aldrig gillat snuskiga dörrhandtag i allmänna byggnader eller att dela bestick på buffetluncher.
Och jag vågar säga att jag inte är ensam och att vi som tycker så har blivit många fler med coronan.
That said, just nu tycker jag mycket synd om alla restauranger, cafeer och pubar som måste hålla stängt under denna coronatid. Det här är en tuff tid för dem och deras anställda.
Måste mycket förändras.
Synen på buffertar, självförsörjningsgrad, reservlager, personalombytet inom hemhjälp och åldringsvård, säkerhet och resande, digitalisering, distansarbete, management och ledarskapsfilosofier, nätverksekonomier, flödesscheman och just in time works in good times but...
Världen måste lära sig krisberedskap igen. Det är absurt att se hur dåligt förberedda dagens samhällen har varit för corona-krisen.
Det är mycket att lära och mycket att analysera. Forskningen inom alla discipliner har en enorm uppgift efter kriserna.
Vad kan vi lära så det inte händer igen, eller värre.
Stort som smått.
Här är två saker som jag länge varit kritisk till i vardagen när det gäller smittrisker.
1. Dörrhandtag. Efter coronan är det dags att se över dörrarna i alla allmänna byggnader, inte minst skolor och universitet. Idag är de flesta dörrar sådana att man ännu år 2020 måste öppna dem med att vidröra handtag som hundratals håller i varje enskild dag. Det har länge förvånat mig. Nu är det hög tid att övergå till automatiserade dörrar och att använda tags istället för att slå in dörrkoder. Ta bort dörrarna med handtag som alla måste fingra på. Det tror jag många önskar i coronans kölvatten.
2. Buffetluncher är i normalfall en lönsam business, men det är inte hygieniskt att tiotals, kanske hundra, delar på samma bestick för att förse sig med mat på tallriken. Här tror jag trenden blir ganska tydlig efter coronan. Färre vill äta en buffet lunch, så det är skäl att börja fundera på alternativ, som serveringspersonal, bordsservice, mera takeaway och bra hem/jobbkörning med mat.
Personligen har jag aldrig gillat snuskiga dörrhandtag i allmänna byggnader eller att dela bestick på buffetluncher.
Och jag vågar säga att jag inte är ensam och att vi som tycker så har blivit många fler med coronan.
That said, just nu tycker jag mycket synd om alla restauranger, cafeer och pubar som måste hålla stängt under denna coronatid. Det här är en tuff tid för dem och deras anställda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)